En veckas funderingar
Häromveckan kom kom två tanter till våran klass och pratade om elevskyddsombud och ville eller nästan krävde att minst 1 ut av oss skulle ställa upp som det. Alla klasser skulle ha en representant! I min stora klass på 7 personer började de andra genast föreslå mig. Då jag fick höra "Om man gör sin uppgift som ombud bra och kommer på mötena kommer det stå med att man varit Elevskyddsombud i slutbetyget " Då tyckte jag att det var värt att ställa upp! Det känns lite falskt att jag bara ville ställa upp då jag kan få ut något ut av det. Men skolan fungerar så pass bra att vi skulle kunna göra förändringar även utan elevskyddsombud men det är en bra tanke. I torsdags hade vi vårat första möte, jag har varit förkyld sen i måndagsmorse men har varit i skolan alla dagar tills fredag. Så torsdagen var riktigt jobbig och då jag insåg att jag hade ett möte att gå på en timme efter att vi slutade var det bara att sätta sig och vänta. Som tur är kunde jag skriva lite på mitt projektarbete så tiden gick ganska snabbt.
När jag väl kom till mötet var de kuratorn och c.o förvånade över att det var så många som kommit att vi behövde byta från konferansrum till ett klassrum. Det var nästan bara 1or och några av oss 3or på mötet och skolledningen försökte göra oss mera positivt inställda genom att servera godis, kakor och juice. Det jag störde mig otroligt på var att de ända som smakade från denna godis vagn gjorde det åtskilliga gånger och en viss herre utmärkte sig genom att gå och hämta upprepade gånger ackompanjerad av sina tjej kompisars fnissande. Aja det såg ut att bli en hel del över så det var väl bra att de tog för sig. Men det är ju bara en princip sak att inte ta för sig för mycket.
Nästa möte ska jag vara piggare,friskare, positivare och aktivare!
Jag älskar att läsa böcker men tycker det är jobbigt att gå till biblioteket själv. Det är larvigt men sant! Det känns som om det är en otrolig töntstämpel på det! Och jag skäms över att påverkas av det! Detta brukar resultera i att jag läser de böcker jag har hemma om och om igen! En bok kan vara riktigt bra även fast man kommer i håg allt i den!
En eftermiddag övertygade jag mig själv att fördriva tiden genom att gå till skolbibilioteket och låna några böcker. Jag tog mer eller mindre första bästa bok Arvet efter Arn Av Jan Gulliou (2001) och Shindlers list av Thommas Keneally (1994). Jag har läst de tidigare böckerna i Gullious serie om Arn och Shinlers list är en väldigt bra film så den tog jag på engång. (Där lyckades jag ju få in lite referatteknik som vi övat på inför Nationella proven i Svenska B)
Så nu är jag mitt uppe i Shindlers list, det är en bra bok men inte alls så fängslande som jag vill att en bok ska vara, den känns inte så skönlitterär då den är skriven efter den fakta och de upplysningar man fått om hans agerande under andra världskriget, så det är en hel del inlägg som att "det har vet man eftersom..." men det är en helt klart läsvärd bok! Innan jag lånade dessa böcker var jag så pass lässugen att jag rotade fram en fantasi bok jag fick i födelsedagspresentav några släktingar för ett par år sedan som jag försökte läsa men aldrig fastnade för, den hade jag läst mig en bit in i nu och tycker den är helt okej. Men nu när jag återigen börjat låna böcker kommer den nog förbli oläst ett tag!
Min lillebror brukar bråka och klaga på mig en hel del. En ut av hans nyare knep är att försöka trycka ner mig och på nåt sätt rättfärdiga hans egna egenskaper genom att försöka få mig ett erkänna att jag är mörkrädd. Och ja här kommer ett erkännande med lite tårar i ögonen, JAG ÄR MÖRKRÄDD! Fast bara lite! Att inte fler människor är det tycker jag är konstigt, så mycket hemskheter och läskiga bilder, filmer och berättelser vi utsätts för dagligen tycker jag inte det är allt för konstigt att jag i bland tar ett extra långt kliv ut ifrån sängen (monster under sängen scenariot) och att jag tänder en lampa i trappan om jag ska gå ner på nedervåningen under natten då det är släkt. Fast mörker kan också fascinera mig! I bland när det är riktigt mörkt ger jag mig fan på att jag ska gå över en mörk äng eller liknande på väg hem och då gör jag det! Men det är inte utan att jag försöker höra vartända ljud och med knutna nävar som jag går.
För att fortsätta prata om rädslor, jag är rädd för rätt många människor också, inte för att de är onda eller allt för dumma. De är bara läskiga! Så kan jag kommentera en del människors personligheter "Hon var ju jätte läskig" Det har en del att göra med att de ofta är bestämda, säkra individer som kanske har ett lite burdust sätt och jag känner mig då lite underlägsen och rädd att höra en konfronterande kommentar. När jag sa det till Sebbe häromdagen att jag tycker en del människor är läskiga höll han med och sa nåt i stil med " Ja men det är typiskt dig! varför är du det?" Jag tror att när jag slutar vilja vara det så kommer jag inte längre att tycka folk är läskiga på det sättet.
Jag har gjort ännu en handling för få lite mera vuxenpoäng! Jag har ställt mig i Stockholmsstads Bodstadskö minsann! Nu står jag med i både Täbys och Stockholms. Vi får väl se hur många år det tar att få ett erbjudande! Jag flyttar nog helldre till min allderles egna bostadsrätt som jag kan bo i ganska många år och känna att den är min bara min.
Jag funderar en del på varför bara rika personer på film skriver riktiga testamenten. Eller pensionärerna som är förutseende och åtminstone disktuerar det med sin partner. Nu har jag som ungdom inte så stora tillgångar utan jag skulle vilja skriva ett testamante som hade mera budskap till de som man lämnar kvar. Kärleksförklaringar och kanske sådant man aldrig riktigt vågat säga. Men om man nu skrev ett sådant testamante för att man då tar alla möjligheter i betänkande, man vet aldrig vad som händer i morgon! Eller om man blir påkörd påväg till ica. Men ett sådant testamente skulle man behöva ändra så ofta, det kanske är bättre att bara prata med någon och berätta vad man känner och tycker så den utifall att kan berätta det vidare. Om man skulle råka ut för något får man väl i annat fall hoppas att det blir som på film, att de hinner be de närvarande hälsa något till sina närmaste.
För att gå till något mera positivt! Vi fruar har bokat våran studentskiva nu! Efter en hel del om och men blev det Skärtorsdagen den 5 April på Frans August. Jag står som huvudansvarig ( suprise!) Linus erbjöds sig att skriva under i stället men jag vill nog ändå vara den ansvariga så jag kan ställa alla mina funderingar och svar direkt till de ansvariga. Vi bokade in oss i tisdags då jag och Sebbe skrev en intresseanmälan i lördagskväll så ringde de först mig i söndags (vilket jag missade, och trodde för ett paranoidt ögonblick att en torped från Beck film ringt mig) men när jag insåg hur det låg till skickade jag ett mail och fick ett nytt samtal dagen därpå. Jag hann också göra en intresseanmälan på en annan lokal med en ägare som har ett väldigt fint namn! ( Pelle) Det blev ganska många Pellen de två gånger vi talades vid. Han ringde i allafall då vi satt på bussen på väg till våran visning på Frans august.
Då hade min mobil hunnit ringa väldigt många gånger och det var lite livat på bussen så vi enade som att talas vid igen i kväll. Men då hade vi ju redan hunnit boka in oss så jag fick tacka nej. Det kändes jätte taskigt! Men jag hade ju bara visat intresse för att hyra den lokalen. Och jag tror inte att det är några problem att få andra intresserade studenter. Men de kändes i allafall taskigt!
Jag hoppas att ni som läser detta genast tänker "Fan vad kul med en fru skiva! Det datumet bokar jag in på direkten!" Men hoppas kan man ju alltid! Jag är redan lite nojjig över att det kommer bli lite folk. Men så länge vi har det kul får vi ju stå ut med att betala lite om vi inte uppfyller kraven.
Jag tror att de flestas mål och förhoppningar här i livet ligger i att ha ett bra och stadigt förhållande. Ett förhållande som är lyckligt och som varar länge! Åtminstone vill väl alla ha det på äldre dar. Jag är en sån som vill ha det från unga dar till äldre dar! Jag hade tyckt det varit tokigt trevligt att träffa den rätta redan i morgon, eller varför inte här och nu? Men å andra sidan hukar jag lite med tanken på ett förhållande, jag har nog så pass höga krav på vad jag själv ska känna för att det ska kännas tillräckligt bra. I bland känns det som om jag aldrig kommer känna det. Jag måste nog acceptera mig själv mera innan helt enkelt....
Men förhållanden har ju också med förutsättningar att göra. Födds man osocial eller med andra käppar i hjulet blir det ju helt klart svårare att ha ett fungerande förhållande. Och att träffa en potentiell partner.
Allt vi gör och allt vi lyckas med har ju egentligen med förutsättningar att göra. Har man rätt förutsättningar för att bli en riktig kariärr människa som får ett högavlönat jobb och samtidigt klarar av ett fungerade socialtliv. Ja då är det ju så mycket lättare än för en person med andra förutsättningar att få det där jobbet. Det är ju därför vi kallar det för förutsättningar!
Ja "äntligen" börjar det bli kallt igen! Vädret har gillrat sin fälla och jag ramlar ner i den igen, förkylningarna och jag är ju lika med en och samma under hela den kallare perioden av året. Jag funderar på att dokumentera hur många förkylda veckor jag har tills i vår! Denna förkylning har inte varit så farlig ändå! Ont i halsen i början och lite ont i huvudet /feberkänsla och snuvvigt nu på slutet men går det över nu inom ett par dagar är det världens bästa förkylning! Jag planerar att vara helt frisk på söndag då Svensk Pop har konsert på Mosé backe. Sen ska jag fortsätta vara frisk under resten av lovet under Tallin resan och efter tallin resan så jag kan åka till My.
Nej nu börjar det bli sent och magen knorrar, det blev inte så mycket middag jag fick i mig i dag spagettin var överkokt och överkokta makaroner är goda i jämförelse med överkokt spagetti! Det var väl för många kockar helt enkelt.
Jag kollar en del på kanal lokal som jag nämnde i det tidigare inlägget, och den är ju rätt okej i bland och i andra lägen rent pinsam. Det jag tyckt varit bäst hititils förutom drinktipsen och svensk pops uppträdande är helt klart en estradör vid namn kalle som hade en lång och skön "ramsa" eller vad han valde att kalla det. Det han återkom till flera gånger under texten var att "Knulla är ingen mänskligrättighet!" Och det stämmer ju verkligen! Det krävs två för ett samlag! Tror jag. Så det får bli inläggets tvivel:
I ett sexfixerat samhälle tycker väl folk att det är en rättighet? Att dö orörd anses väl rent hemskt ut av den yngre generationen?
Just det jag får inte glömma inläggets ord: Topps och marinera!
Tack och godnatt!
När jag väl kom till mötet var de kuratorn och c.o förvånade över att det var så många som kommit att vi behövde byta från konferansrum till ett klassrum. Det var nästan bara 1or och några av oss 3or på mötet och skolledningen försökte göra oss mera positivt inställda genom att servera godis, kakor och juice. Det jag störde mig otroligt på var att de ända som smakade från denna godis vagn gjorde det åtskilliga gånger och en viss herre utmärkte sig genom att gå och hämta upprepade gånger ackompanjerad av sina tjej kompisars fnissande. Aja det såg ut att bli en hel del över så det var väl bra att de tog för sig. Men det är ju bara en princip sak att inte ta för sig för mycket.
Nästa möte ska jag vara piggare,friskare, positivare och aktivare!
Jag älskar att läsa böcker men tycker det är jobbigt att gå till biblioteket själv. Det är larvigt men sant! Det känns som om det är en otrolig töntstämpel på det! Och jag skäms över att påverkas av det! Detta brukar resultera i att jag läser de böcker jag har hemma om och om igen! En bok kan vara riktigt bra även fast man kommer i håg allt i den!
En eftermiddag övertygade jag mig själv att fördriva tiden genom att gå till skolbibilioteket och låna några böcker. Jag tog mer eller mindre första bästa bok Arvet efter Arn Av Jan Gulliou (2001) och Shindlers list av Thommas Keneally (1994). Jag har läst de tidigare böckerna i Gullious serie om Arn och Shinlers list är en väldigt bra film så den tog jag på engång. (Där lyckades jag ju få in lite referatteknik som vi övat på inför Nationella proven i Svenska B)
Så nu är jag mitt uppe i Shindlers list, det är en bra bok men inte alls så fängslande som jag vill att en bok ska vara, den känns inte så skönlitterär då den är skriven efter den fakta och de upplysningar man fått om hans agerande under andra världskriget, så det är en hel del inlägg som att "det har vet man eftersom..." men det är en helt klart läsvärd bok! Innan jag lånade dessa böcker var jag så pass lässugen att jag rotade fram en fantasi bok jag fick i födelsedagspresentav några släktingar för ett par år sedan som jag försökte läsa men aldrig fastnade för, den hade jag läst mig en bit in i nu och tycker den är helt okej. Men nu när jag återigen börjat låna böcker kommer den nog förbli oläst ett tag!
Min lillebror brukar bråka och klaga på mig en hel del. En ut av hans nyare knep är att försöka trycka ner mig och på nåt sätt rättfärdiga hans egna egenskaper genom att försöka få mig ett erkänna att jag är mörkrädd. Och ja här kommer ett erkännande med lite tårar i ögonen, JAG ÄR MÖRKRÄDD! Fast bara lite! Att inte fler människor är det tycker jag är konstigt, så mycket hemskheter och läskiga bilder, filmer och berättelser vi utsätts för dagligen tycker jag inte det är allt för konstigt att jag i bland tar ett extra långt kliv ut ifrån sängen (monster under sängen scenariot) och att jag tänder en lampa i trappan om jag ska gå ner på nedervåningen under natten då det är släkt. Fast mörker kan också fascinera mig! I bland när det är riktigt mörkt ger jag mig fan på att jag ska gå över en mörk äng eller liknande på väg hem och då gör jag det! Men det är inte utan att jag försöker höra vartända ljud och med knutna nävar som jag går.
För att fortsätta prata om rädslor, jag är rädd för rätt många människor också, inte för att de är onda eller allt för dumma. De är bara läskiga! Så kan jag kommentera en del människors personligheter "Hon var ju jätte läskig" Det har en del att göra med att de ofta är bestämda, säkra individer som kanske har ett lite burdust sätt och jag känner mig då lite underlägsen och rädd att höra en konfronterande kommentar. När jag sa det till Sebbe häromdagen att jag tycker en del människor är läskiga höll han med och sa nåt i stil med " Ja men det är typiskt dig! varför är du det?" Jag tror att när jag slutar vilja vara det så kommer jag inte längre att tycka folk är läskiga på det sättet.
Jag har gjort ännu en handling för få lite mera vuxenpoäng! Jag har ställt mig i Stockholmsstads Bodstadskö minsann! Nu står jag med i både Täbys och Stockholms. Vi får väl se hur många år det tar att få ett erbjudande! Jag flyttar nog helldre till min allderles egna bostadsrätt som jag kan bo i ganska många år och känna att den är min bara min.
Jag funderar en del på varför bara rika personer på film skriver riktiga testamenten. Eller pensionärerna som är förutseende och åtminstone disktuerar det med sin partner. Nu har jag som ungdom inte så stora tillgångar utan jag skulle vilja skriva ett testamante som hade mera budskap till de som man lämnar kvar. Kärleksförklaringar och kanske sådant man aldrig riktigt vågat säga. Men om man nu skrev ett sådant testamante för att man då tar alla möjligheter i betänkande, man vet aldrig vad som händer i morgon! Eller om man blir påkörd påväg till ica. Men ett sådant testamente skulle man behöva ändra så ofta, det kanske är bättre att bara prata med någon och berätta vad man känner och tycker så den utifall att kan berätta det vidare. Om man skulle råka ut för något får man väl i annat fall hoppas att det blir som på film, att de hinner be de närvarande hälsa något till sina närmaste.
För att gå till något mera positivt! Vi fruar har bokat våran studentskiva nu! Efter en hel del om och men blev det Skärtorsdagen den 5 April på Frans August. Jag står som huvudansvarig ( suprise!) Linus erbjöds sig att skriva under i stället men jag vill nog ändå vara den ansvariga så jag kan ställa alla mina funderingar och svar direkt till de ansvariga. Vi bokade in oss i tisdags då jag och Sebbe skrev en intresseanmälan i lördagskväll så ringde de först mig i söndags (vilket jag missade, och trodde för ett paranoidt ögonblick att en torped från Beck film ringt mig) men när jag insåg hur det låg till skickade jag ett mail och fick ett nytt samtal dagen därpå. Jag hann också göra en intresseanmälan på en annan lokal med en ägare som har ett väldigt fint namn! ( Pelle) Det blev ganska många Pellen de två gånger vi talades vid. Han ringde i allafall då vi satt på bussen på väg till våran visning på Frans august.
Då hade min mobil hunnit ringa väldigt många gånger och det var lite livat på bussen så vi enade som att talas vid igen i kväll. Men då hade vi ju redan hunnit boka in oss så jag fick tacka nej. Det kändes jätte taskigt! Men jag hade ju bara visat intresse för att hyra den lokalen. Och jag tror inte att det är några problem att få andra intresserade studenter. Men de kändes i allafall taskigt!
Jag hoppas att ni som läser detta genast tänker "Fan vad kul med en fru skiva! Det datumet bokar jag in på direkten!" Men hoppas kan man ju alltid! Jag är redan lite nojjig över att det kommer bli lite folk. Men så länge vi har det kul får vi ju stå ut med att betala lite om vi inte uppfyller kraven.
Jag tror att de flestas mål och förhoppningar här i livet ligger i att ha ett bra och stadigt förhållande. Ett förhållande som är lyckligt och som varar länge! Åtminstone vill väl alla ha det på äldre dar. Jag är en sån som vill ha det från unga dar till äldre dar! Jag hade tyckt det varit tokigt trevligt att träffa den rätta redan i morgon, eller varför inte här och nu? Men å andra sidan hukar jag lite med tanken på ett förhållande, jag har nog så pass höga krav på vad jag själv ska känna för att det ska kännas tillräckligt bra. I bland känns det som om jag aldrig kommer känna det. Jag måste nog acceptera mig själv mera innan helt enkelt....
Men förhållanden har ju också med förutsättningar att göra. Födds man osocial eller med andra käppar i hjulet blir det ju helt klart svårare att ha ett fungerande förhållande. Och att träffa en potentiell partner.
Allt vi gör och allt vi lyckas med har ju egentligen med förutsättningar att göra. Har man rätt förutsättningar för att bli en riktig kariärr människa som får ett högavlönat jobb och samtidigt klarar av ett fungerade socialtliv. Ja då är det ju så mycket lättare än för en person med andra förutsättningar att få det där jobbet. Det är ju därför vi kallar det för förutsättningar!
Ja "äntligen" börjar det bli kallt igen! Vädret har gillrat sin fälla och jag ramlar ner i den igen, förkylningarna och jag är ju lika med en och samma under hela den kallare perioden av året. Jag funderar på att dokumentera hur många förkylda veckor jag har tills i vår! Denna förkylning har inte varit så farlig ändå! Ont i halsen i början och lite ont i huvudet /feberkänsla och snuvvigt nu på slutet men går det över nu inom ett par dagar är det världens bästa förkylning! Jag planerar att vara helt frisk på söndag då Svensk Pop har konsert på Mosé backe. Sen ska jag fortsätta vara frisk under resten av lovet under Tallin resan och efter tallin resan så jag kan åka till My.
Nej nu börjar det bli sent och magen knorrar, det blev inte så mycket middag jag fick i mig i dag spagettin var överkokt och överkokta makaroner är goda i jämförelse med överkokt spagetti! Det var väl för många kockar helt enkelt.
Jag kollar en del på kanal lokal som jag nämnde i det tidigare inlägget, och den är ju rätt okej i bland och i andra lägen rent pinsam. Det jag tyckt varit bäst hititils förutom drinktipsen och svensk pops uppträdande är helt klart en estradör vid namn kalle som hade en lång och skön "ramsa" eller vad han valde att kalla det. Det han återkom till flera gånger under texten var att "Knulla är ingen mänskligrättighet!" Och det stämmer ju verkligen! Det krävs två för ett samlag! Tror jag. Så det får bli inläggets tvivel:
I ett sexfixerat samhälle tycker väl folk att det är en rättighet? Att dö orörd anses väl rent hemskt ut av den yngre generationen?
Just det jag får inte glömma inläggets ord: Topps och marinera!
Tack och godnatt!
Ansvar och åtaganden? och lite blaj?
Som människa i detta samhälle och som individ har vi ju mycket ansvar mot varandra och oss själva. Det ställs krav åt alla möjliga håll. Ens föräldrar har förväntningar på en man har själv drömmar och förhoppningar på hur det kommer att bli i framtiden.
Jag skulle vilja kunna vara mera bekymmerslös som en del begåvats med. Att man inte oroar sig och nöjer sig med det man har och åstakommer. Men ändå är jag för lat att uppfylla mina egna mål och krav. Och skulle jag verkligen lyckas om jag försökte? Jag vet inte om det är bara för att jag är ungdom och kanske sover lite för lite.
Men hur fan ska man ha ork och lust att göra allt som man egentligen borde göra. Allt man vill göra! Jag förstår inte att min mamma orkar komma hem från en jätte jobbig arbetsdag och hälsa på oss relativt ointresserade söner som gör tafatta försök att hjälpa till med middagslagning och umgås, om vi inte tycker oss ha nåt viktigare för oss. Jag skäms för att jag är så pass ofullständig att jag inte hjälper till mera hemma. Medans en bit av mig (den egoistiska tonårsbiten) som tänker att "ingen jag känner behöver göra sånt här hemma". Men vadå alla har ju olika förutsättningar och fördelningar.
Man ska inte slita ut en generation i taget brukar min pappa använda i sina förmaningstal. Det håller jag verkligen med om. Det är ju tragiskt om det ska behöva vara så. Men var får man då energin till att orka allt man behöver göra? Är det bara motivation som saknas?
Jag orkar knappt träna längre, även fast det egentligen ger mig så mycket positiva känslor och hopp. Jag ska verkligen försöka komma igång igen! Äta lite mera och försöka gå upp i vikt! Och ta det där förbannade körkortet! Ja Pappa jag har övninskört i 2 och ett halvt år och kört åtskilliga mil. Men jag är ännu inte riktigt redo för att klara en uppkörning? Inte fan vet jag! Med lite tur skulle jag nog greja det utan problem! Men jag vill vara helt säker och inte börja köra bil med mig själv som enda referens till det som händer i trafiken.
I bland känner jag att borde skita i det och kanske ta körkort när jag är 25 eller något sådant. Men jag har ju kapacitet som de flesta andra. Jag bara ska bli en bra bilförare, att vara ung i dagens samhälle och inte ha körkort komplicerar ganska mycket, inte minst jobbsökande.
Jag lovar att då jag tillslut tagit körkort inte köra allt för onödiga sträckor och försöka spara på bensin inte minst för min ekonomis skull utan för mijöns. Vi människor påverkar jorden negativt på många sätt att vi för eller senare kommer bli förintade av antigen den ena eller andra katastrofen. Den tiden vi vistats här på jorden är ju i universums perspektiv ingenting. När jag var liten kunde jag få panik och föreställa mig döden som ett stort mörker. Vetskapen av att man skulle behöva dö var ett stort trauma men det är väl det för de flesta barn då de förstår att de inte alltid kommer få leva och bo med sin mamma o pappa :P?
Nu känns det fullständigt naturligt att vi för eller senare dör. Det är väl lika bra? Evigt liv är ingenting för mig. Men ett långt och lyckligt liv hoppas jag uppnå. Så länge jag kan minnas har jag kunnat frammana en känsla i kroppen, många gånger ofrivilligt att jag tänker ( Oj just den tanken) så är känslan över mig. Det går som kalla kårar i kroppen och jag får en känsloklump i magen. Det går inte att förklara tanken och att ens försöka skulle få den att uppfattas som fel. Men jag gör ett tafatt försök ändå..
Det är lite som om att jag inte skulle finnas egentligen, att jag och allt jag upplever och min uppfattning, mina tankar, min och alla andras existens egentligen inte är en självklarhet. Vad finns egentligen? Och vad är det som gjort och skapat just mig. Det känns som att min "själ" funnits långt innan jag själv. Men att den ändå vet att det är en fåfängd tanke. Denna känsla/tanke drabbar mig i bland och jag kommer nog alltid må lika dåligt av den. Fast jag känner mig ändå väldigt levande av det.
Nu i veckan satte vi ned urnan efter min bästa vän, mitt barn och min farfar. Ja eller han var allt det och mycket mer. Pirat våran hund. Jag hade turen att få växa upp med denna underbara hund! Det är otroligt tomt utan dig pirren! Jag kommer aldrig att glömma dig det kan jag lova! Du var min första vovve, och kanske en av de jag varit närmast även om man jämför med människor? Han fanns alltid där och var alltid lika varm, hårig och go! Jag är glad att vi begravde urnan på tomten. Att du får "vila" på en av dina favorit platser på tomten, fast jag hade nog velat ha lite mera cermoni, pappa ville inte göra det så märkvärdigt. Även fast det inte finns någon gravsten så finns du kvar i våra tankar!
Ja tanken med bloggen var ju att jag skulle skriva oftare än så här! Det skulle vara lögn att säga att jag inte haft tid. Jag har helt enkelt inte prioriterat att få skriva av mig lite. Även fast det är väldigt skönt när jag väl gör det. Vi har haft en del prov i skolan och sen har jag försökt övninsköra mera än tidigare. Men jag har inte tränat, det värsta med att inte göra det är tankarna det skapar. Den dåliga känslan och missnöjdheten. Aja om 1 år är jag mitt inne i min lumpen utbildning (om jag inte bangat pga av höjdskräck?) Då ska jag ta tiden till vara och verkligen träna på kursgården, och praktiken vi kommer göra är nog rätt bra för kroppen med! Det ser jag verkligen framimot, fast ändå inte. Vill jag verkligen ta studenten? att förlora den skoltryggheten man haft igenom livet?
Men det är ju trottsallt bara ett steg i rätt riktning! Det finns så många yrken jag skulle vilja testa på! Därför skulle jag inte banga på ett extra jobb! Mina krav är: ej snabbmat ( iaf inte donken) och inte tele/hoppapå försäljare) jag kan tänka mig allt annat. Städare hade varit helt okej! I allafall ett tag! så länge det inte bara handlar om offentliga toaletter som ska städas!
Snart kommer Svenska B nationella för min del, det känns betungande jag vill prestera bra i svenskan. Men det nationella provet verkar bra jobbigt! Och att ha en muntlig genomgång i 5 minuter blir ju inte desto lättare, men jag har ju inte extrem svårt att tala in för folk trottsallt!
Åter till miljöfunderingarna... Vad är det egentligen som gör att så många människor bara skiter fullständigt i att vårat livnadssätt/levnadsstandard är bedrövlig och man borde satsat mycket mera pengar och forskning på miljöbränslen och liknande redan för lång tid sen! Kanske under oljekrisen? Men människan är så pass smart att man bara förtsätter förbruka det oljan som tar slut, och som ökar den globala fördunkligen. Förrförra valet i Usa då Bush valdes in tänkte jag att ja Bush är ju lite mindre höger han måste ju vara bättre än Al Gore. Men herrregud vad fel jag hade. Al Gore verkar ju vara en riktigt hederlig kis som reser land och rike runt med sin film om miljöförstöring. Tänk vad han hade kunnat utföra som president för ett sådant stort land som USA. Fast han hade väl fått göra liknande saker som Bush, företagen som stödde hans kampanj får fortsätta med sina dåliga mijlöåtergärder? Detta är inte fakta utan något jag tror mig minnas från en Michael Moore dokumentär. Appropå Michael Moore har jag haft en ut av hans böcker liggande på mitt nattduksbord nu i säkert över 1 år. Jag började läsa den men ja, det är ju inte en skönlitterär bok så jag som verkligen tycker om att läsa ratade den och började läsa nåt annat sen har den legat där bara. Får ta upp den läsningen nångång , fast då får jag nog börja från början.
Ja nu är det ju snart höstlov också! Det ska bli allt bra skönt! fast jag vet inte hur mycket slapp tid jag gett mig själv egentligen. fast det är ju ganska bra! jag känner ju mig själv så pass bra att jag kommer hitta tid o möjlighet till att slappa ändå. Lovet inleds med Svensk Pops releasekonsert på mosébacke på söndagen! det ska bli jätte kul! Allderles för länge sedan det var konsert och speciellt vi var på en Svensk Pop konsert! De söta uppträdde ju på tv i dag med! I kanal lokal ( det största skämtet efter tv nord?) Nej men de är bitvis ganska så bra men det märks VERKLIGEN hur mycke live sänding det är och deras sänding är på tok för långdragen med för långa interjuver! och lägg ner spåtanten med den vanliga kortleken det är lite komiskt bara. Tillbaka till Svensk Pop, det var kul o se Nippe o Qvarre sitta där o se söta ut o Nippes sköna rörelser då han uppträder ( även fast han satt ner denna gång).
Ja och på lovet är vi ett gäng fruar som ska till Tallin på kryssning i allafall! Det har vi haft som en idé länge att göra på lovet så det är jätte kul det ska bli av! Sen är tanken att jag ska åka o hälsa på Mysan i Vingåker (Göran Perssons fd. hemtrakter). Det ska bli jätte kul! Har ju bara träffat My två gånger men det har känt som om vi lärt känna varandra riktigt bra. Redan första gången kändes det som om vi känt varandra längre. Vi borstade ju tänderna tillsammans på hultsfred om jag inte minns fel.. Eller jag stod o borstade tänderna och försökte desperat få en komplimang om min blinkande tandborste :P!
Jag längtar till hultan 07! Då ska vi åka bil! (eller vara reseledare) Ha med oss en hemmabyggdstereo som ska spela Lasse Berghagens " En kväll i juni!" men den ska nog klara av några andra gamla godingar med! Så ska alla i campet ha en stol med sig och vi ska antigen bygga ett bord eller ta med oss ett!
I fredags hade vi pyjamasfest för andra gången, denna gång för att fira att björn var ensam hemma. Det var jätte mysigt och kul! (sen minns jag inte mer) Blev tyvärr en "favorit" i repris. Mot min vilja! Men jag var inte direkt ensam om att vara för full haha en riktig Mr-Leheay fest!
Jag skulle vilja ha som mål att få in Mr. Leheay i Svenska akademins ordlista. Men det är nog lite hög målsättning men att få med det på susning och wikepedia kanske hade varit möjligt?
Jag gillar att känna mig vuxen! Var på banken i dag och skaffade betaltjänst till min internetbank och uppgraderade mina sparkonton. Skriva på viktiga bankpapper ger faktiskt en skön känsla av att vara myndig. Betydligt bättre än då man slipper visa legg då man köper folköl.
Att hämta inspiration från andras bloggar tycker jag kan vara lite trevligt så jag tänkte göra som freddie gjort, och som hon blivit inspirerad av Fredrik Virtanen ( som förövrigt har en riktigt skön blogg på aftonbladet). Så jag tänkte mig detta:
Denna "veckas" ord: Mr Leheay och bygga kojja
Bloggens namn betyder ju faktiskt tvivel som jag skrev i det första inlägget så det är på sin plats med inläggets tvivlel:
WHATS UP med mänskligheten?
Tack Världen.
Jag skulle vilja kunna vara mera bekymmerslös som en del begåvats med. Att man inte oroar sig och nöjer sig med det man har och åstakommer. Men ändå är jag för lat att uppfylla mina egna mål och krav. Och skulle jag verkligen lyckas om jag försökte? Jag vet inte om det är bara för att jag är ungdom och kanske sover lite för lite.
Men hur fan ska man ha ork och lust att göra allt som man egentligen borde göra. Allt man vill göra! Jag förstår inte att min mamma orkar komma hem från en jätte jobbig arbetsdag och hälsa på oss relativt ointresserade söner som gör tafatta försök att hjälpa till med middagslagning och umgås, om vi inte tycker oss ha nåt viktigare för oss. Jag skäms för att jag är så pass ofullständig att jag inte hjälper till mera hemma. Medans en bit av mig (den egoistiska tonårsbiten) som tänker att "ingen jag känner behöver göra sånt här hemma". Men vadå alla har ju olika förutsättningar och fördelningar.
Man ska inte slita ut en generation i taget brukar min pappa använda i sina förmaningstal. Det håller jag verkligen med om. Det är ju tragiskt om det ska behöva vara så. Men var får man då energin till att orka allt man behöver göra? Är det bara motivation som saknas?
Jag orkar knappt träna längre, även fast det egentligen ger mig så mycket positiva känslor och hopp. Jag ska verkligen försöka komma igång igen! Äta lite mera och försöka gå upp i vikt! Och ta det där förbannade körkortet! Ja Pappa jag har övninskört i 2 och ett halvt år och kört åtskilliga mil. Men jag är ännu inte riktigt redo för att klara en uppkörning? Inte fan vet jag! Med lite tur skulle jag nog greja det utan problem! Men jag vill vara helt säker och inte börja köra bil med mig själv som enda referens till det som händer i trafiken.
I bland känner jag att borde skita i det och kanske ta körkort när jag är 25 eller något sådant. Men jag har ju kapacitet som de flesta andra. Jag bara ska bli en bra bilförare, att vara ung i dagens samhälle och inte ha körkort komplicerar ganska mycket, inte minst jobbsökande.
Jag lovar att då jag tillslut tagit körkort inte köra allt för onödiga sträckor och försöka spara på bensin inte minst för min ekonomis skull utan för mijöns. Vi människor påverkar jorden negativt på många sätt att vi för eller senare kommer bli förintade av antigen den ena eller andra katastrofen. Den tiden vi vistats här på jorden är ju i universums perspektiv ingenting. När jag var liten kunde jag få panik och föreställa mig döden som ett stort mörker. Vetskapen av att man skulle behöva dö var ett stort trauma men det är väl det för de flesta barn då de förstår att de inte alltid kommer få leva och bo med sin mamma o pappa :P?
Nu känns det fullständigt naturligt att vi för eller senare dör. Det är väl lika bra? Evigt liv är ingenting för mig. Men ett långt och lyckligt liv hoppas jag uppnå. Så länge jag kan minnas har jag kunnat frammana en känsla i kroppen, många gånger ofrivilligt att jag tänker ( Oj just den tanken) så är känslan över mig. Det går som kalla kårar i kroppen och jag får en känsloklump i magen. Det går inte att förklara tanken och att ens försöka skulle få den att uppfattas som fel. Men jag gör ett tafatt försök ändå..
Det är lite som om att jag inte skulle finnas egentligen, att jag och allt jag upplever och min uppfattning, mina tankar, min och alla andras existens egentligen inte är en självklarhet. Vad finns egentligen? Och vad är det som gjort och skapat just mig. Det känns som att min "själ" funnits långt innan jag själv. Men att den ändå vet att det är en fåfängd tanke. Denna känsla/tanke drabbar mig i bland och jag kommer nog alltid må lika dåligt av den. Fast jag känner mig ändå väldigt levande av det.
Nu i veckan satte vi ned urnan efter min bästa vän, mitt barn och min farfar. Ja eller han var allt det och mycket mer. Pirat våran hund. Jag hade turen att få växa upp med denna underbara hund! Det är otroligt tomt utan dig pirren! Jag kommer aldrig att glömma dig det kan jag lova! Du var min första vovve, och kanske en av de jag varit närmast även om man jämför med människor? Han fanns alltid där och var alltid lika varm, hårig och go! Jag är glad att vi begravde urnan på tomten. Att du får "vila" på en av dina favorit platser på tomten, fast jag hade nog velat ha lite mera cermoni, pappa ville inte göra det så märkvärdigt. Även fast det inte finns någon gravsten så finns du kvar i våra tankar!
Ja tanken med bloggen var ju att jag skulle skriva oftare än så här! Det skulle vara lögn att säga att jag inte haft tid. Jag har helt enkelt inte prioriterat att få skriva av mig lite. Även fast det är väldigt skönt när jag väl gör det. Vi har haft en del prov i skolan och sen har jag försökt övninsköra mera än tidigare. Men jag har inte tränat, det värsta med att inte göra det är tankarna det skapar. Den dåliga känslan och missnöjdheten. Aja om 1 år är jag mitt inne i min lumpen utbildning (om jag inte bangat pga av höjdskräck?) Då ska jag ta tiden till vara och verkligen träna på kursgården, och praktiken vi kommer göra är nog rätt bra för kroppen med! Det ser jag verkligen framimot, fast ändå inte. Vill jag verkligen ta studenten? att förlora den skoltryggheten man haft igenom livet?
Men det är ju trottsallt bara ett steg i rätt riktning! Det finns så många yrken jag skulle vilja testa på! Därför skulle jag inte banga på ett extra jobb! Mina krav är: ej snabbmat ( iaf inte donken) och inte tele/hoppapå försäljare) jag kan tänka mig allt annat. Städare hade varit helt okej! I allafall ett tag! så länge det inte bara handlar om offentliga toaletter som ska städas!
Snart kommer Svenska B nationella för min del, det känns betungande jag vill prestera bra i svenskan. Men det nationella provet verkar bra jobbigt! Och att ha en muntlig genomgång i 5 minuter blir ju inte desto lättare, men jag har ju inte extrem svårt att tala in för folk trottsallt!
Åter till miljöfunderingarna... Vad är det egentligen som gör att så många människor bara skiter fullständigt i att vårat livnadssätt/levnadsstandard är bedrövlig och man borde satsat mycket mera pengar och forskning på miljöbränslen och liknande redan för lång tid sen! Kanske under oljekrisen? Men människan är så pass smart att man bara förtsätter förbruka det oljan som tar slut, och som ökar den globala fördunkligen. Förrförra valet i Usa då Bush valdes in tänkte jag att ja Bush är ju lite mindre höger han måste ju vara bättre än Al Gore. Men herrregud vad fel jag hade. Al Gore verkar ju vara en riktigt hederlig kis som reser land och rike runt med sin film om miljöförstöring. Tänk vad han hade kunnat utföra som president för ett sådant stort land som USA. Fast han hade väl fått göra liknande saker som Bush, företagen som stödde hans kampanj får fortsätta med sina dåliga mijlöåtergärder? Detta är inte fakta utan något jag tror mig minnas från en Michael Moore dokumentär. Appropå Michael Moore har jag haft en ut av hans böcker liggande på mitt nattduksbord nu i säkert över 1 år. Jag började läsa den men ja, det är ju inte en skönlitterär bok så jag som verkligen tycker om att läsa ratade den och började läsa nåt annat sen har den legat där bara. Får ta upp den läsningen nångång , fast då får jag nog börja från början.
Ja nu är det ju snart höstlov också! Det ska bli allt bra skönt! fast jag vet inte hur mycket slapp tid jag gett mig själv egentligen. fast det är ju ganska bra! jag känner ju mig själv så pass bra att jag kommer hitta tid o möjlighet till att slappa ändå. Lovet inleds med Svensk Pops releasekonsert på mosébacke på söndagen! det ska bli jätte kul! Allderles för länge sedan det var konsert och speciellt vi var på en Svensk Pop konsert! De söta uppträdde ju på tv i dag med! I kanal lokal ( det största skämtet efter tv nord?) Nej men de är bitvis ganska så bra men det märks VERKLIGEN hur mycke live sänding det är och deras sänding är på tok för långdragen med för långa interjuver! och lägg ner spåtanten med den vanliga kortleken det är lite komiskt bara. Tillbaka till Svensk Pop, det var kul o se Nippe o Qvarre sitta där o se söta ut o Nippes sköna rörelser då han uppträder ( även fast han satt ner denna gång).
Ja och på lovet är vi ett gäng fruar som ska till Tallin på kryssning i allafall! Det har vi haft som en idé länge att göra på lovet så det är jätte kul det ska bli av! Sen är tanken att jag ska åka o hälsa på Mysan i Vingåker (Göran Perssons fd. hemtrakter). Det ska bli jätte kul! Har ju bara träffat My två gånger men det har känt som om vi lärt känna varandra riktigt bra. Redan första gången kändes det som om vi känt varandra längre. Vi borstade ju tänderna tillsammans på hultsfred om jag inte minns fel.. Eller jag stod o borstade tänderna och försökte desperat få en komplimang om min blinkande tandborste :P!
Jag längtar till hultan 07! Då ska vi åka bil! (eller vara reseledare) Ha med oss en hemmabyggdstereo som ska spela Lasse Berghagens " En kväll i juni!" men den ska nog klara av några andra gamla godingar med! Så ska alla i campet ha en stol med sig och vi ska antigen bygga ett bord eller ta med oss ett!
I fredags hade vi pyjamasfest för andra gången, denna gång för att fira att björn var ensam hemma. Det var jätte mysigt och kul! (sen minns jag inte mer) Blev tyvärr en "favorit" i repris. Mot min vilja! Men jag var inte direkt ensam om att vara för full haha en riktig Mr-Leheay fest!
Jag skulle vilja ha som mål att få in Mr. Leheay i Svenska akademins ordlista. Men det är nog lite hög målsättning men att få med det på susning och wikepedia kanske hade varit möjligt?
Jag gillar att känna mig vuxen! Var på banken i dag och skaffade betaltjänst till min internetbank och uppgraderade mina sparkonton. Skriva på viktiga bankpapper ger faktiskt en skön känsla av att vara myndig. Betydligt bättre än då man slipper visa legg då man köper folköl.
Att hämta inspiration från andras bloggar tycker jag kan vara lite trevligt så jag tänkte göra som freddie gjort, och som hon blivit inspirerad av Fredrik Virtanen ( som förövrigt har en riktigt skön blogg på aftonbladet). Så jag tänkte mig detta:
Denna "veckas" ord: Mr Leheay och bygga kojja
Bloggens namn betyder ju faktiskt tvivel som jag skrev i det första inlägget så det är på sin plats med inläggets tvivlel:
WHATS UP med mänskligheten?
Tack Världen.
Ett bra försök?
Ja nu har jag gjort det! Ännu en handling för att vara en i mängden. Jag har skapat en blogg! (men läser du det här bör du ju ha förstått det redan). Och för att fortsätta på temat att göra som en i mängden så började jag med att skriva exakt så där!
En blogg som jag ska försöka visa mig själv som funderande och med smarta synpunkter på saker? Kritisera och kommentera aktuella händelser? Eller bara beskriva mitt liv hur det det går vecka för vecka? Jag vet faktiskt inte. Utan jag får väl göra det så som jag tror man gör.
Den största anledningen att jag skapade denna är för att få skriva av mig lite, ventilera sådant som jag inte har någon att säga det till? Ja jag vet inte det återstår att se hur använd den blir! Mitt mål är att uppdatera den 1 gång i veckan. Det blir förmodligen söndagar eller kanske en helg kväll som denna då jag sitter hemma och har magen full av känslor. (fast just nu har jag mest bara ont i den)
Det var trotts allt inte så lätt att hitta hit just där jag är nu. Först skulle jag ju välja domän/ eller vad man ska kalla det. Hos vilka jag skulle skapa bloggen. Sen till namnet, vilket namn skulle jag välja med lite djup som ändå inte är upptaget? först försökte jag med pelle, fast det var upptagen. Då tänkte jag pellefant kanske? nej de var upptaget. Då föddes tanken att kanske försöka visa mig lite mogen och välja ett ord på ett annat språk som jag tycker är fint. Lite som många tatuerar in fina ord på andra språk. Men vilket fint ord skulle jag välja som samtidigt blev fint på ett annat språk? och med mina knappa språkkunskaper fick internet och en google sökning stå mig till hjälp för att översätta. Sen kom det värsta problemet. Vilket ord skulle jag ta! Jag tvivlade så mycket att jag bestämde mig för att kolla vad "tvivel" heter på andra språk. Jag tog spanskans "las dudas" som jag tyckte var lite fint. Sen när jag väl skapat den och såg min blogg adress insåg jag att många kommer tro att det är ett försök till att efterlikna "dude" eller ja att det skulle betyda typ "grabbarna" Om jag inte blev lurad ut av översättaren så betydde det ju i allafall tvivel.
Men tvivel valde jag inte bara pga av att jag tvivlade utan det kändes rätt. Som människa och individ hinner man ju med att tvivla en hel del och det kommer jag att göra här!
Mina tidigare erfaranheter av bloggar är väldigt få. Klart man råkat hamna på en del bloggar så som blondinbellas fast den har det ju varit en hel del prat om. Detta måste jag se som mitt livs första blogg inlägg ändå. Dagboken på playahead bytte de ju namn på till blogg. Men den är inte på riktigt! Men vad är det då som får mig att tycka att denna är det?
Jag är lite sugen på att inte sprida adressen hit, utan att skriva av mig och sen låta slumpen avgöra vilka som hamnar här. Fast grejen med att blogga är nog att få så många man kan ( och vill) att läsa den och KOMMENTERA! ( förstå hinten) så jag gör väl som jag sett andra gör, lägger adressen som msn namn och på min playahead kanske.
Många gånger känner jag att ush vad jobbigt det är att ha känslor varför ska man ha det? Men det är ju egentligen det mesta självklara egenskapen som gör oss till människor? Jag är glad att jag fått förmågan att känna och fundera. Det kan vara en skön känsla att han en dålig känsla! Att man trottsallt känner ska vi vara tacksamma för!
Ett klassiskt ämne när man ska beskriva sig själv är att man ska säga några av sina intressen. Men det kan kännas lite taskigt. För egentligen vad är mina intressen? Slappa samtidigt som jag har ångest över att jag slappar och inte vara tillfredsmed tillvaron men ändå vara för lat för att göra något åt det? Och festa med mina vänner och nästan alltid må sämst dagen efter? Gå till skolan varje dag jag ska och göra det jag ska så pass bra jag känner för just då men ändå inte riktigt trivas. Utan att man går och väntar på hur det ska bli i framtiden! Att allt ska bli så mycket bättre? När kommer klimaxet? När jag va yngre trodde jag att det var vid 15 års ålder då man fick börja köra moppe! och visst ett litet klimax var det allt att sätta sig där på min silverfärgade begagnade scooter och köra mina första vingliga meter! Efter denna tid då man började undra igen då trodde jag att det skulle vara när vi fyllde 18! Då vi skulle ha körkort och man var mera tillfreds med tillvaron man fick dricka och festa! Man skulle vara nöjd med sitt utseende? Dricka vin till maten med sina föräldrar och ses som vuxen.
Vad av detta har jag uppnåt i dag?
Ja jag är 18 år på pappret. Jag har inte körkort! jag har ångest över att jag inte tagit det! Jag skäms nästan! Men ändå fasar jag lite för att behöva ta det! Det hade varit skönare att strunta i det och sen kunna klaga på att man inte haft möjligheten, fast då hade jag inte stått ut med mig själv.
Jag är till och från relativt tillfreds med tillvaron, så som alla tonåringar har jag upp och nergångar i tillvaron men på det stora hela är det väl bra. men inte på långa vägar som jag förväntat mig.
Ja vi festar och jag dricker vin till maten med mina föräldrar i bland. Det är skit kul o festa men det känns egentligen puckat. Okej alkohol är farligt och dåligt för hälsan vem kan ha undgått det? Men hur kul blir livet om man bara ska vara nyttig hela tiden? jag äter väldigt lite godis och undviker onödigt socker så mycket jag kan. Men hjälper det mig i dag?
Det leder mig till utseendet, ja jag kunde ju alltid hoppas.
Det jag nu väntar och längtar efter ( och tror ska bli bättre än det här) är då jag flyttat hemifrån. Har ett fast jobb jag trivs med och kanske rent ut av en partner man börjar fundera på att skaffa familj med! Det kommer nog ha sina fördelar. Men jag måste leva lite mera i nuet. Ta vara på dagen! Carpe Diem som många föredrar att säga! Jag får försöka bli lite mera influerad av min kära vän Sebastian. De gånger han har en idé på vad vi kan göra och jag tackar nej säger han alltid "Pelle vi lever bara en gång!". Ja och så är det ju! Till mitt försvar har jag väl att jag inte vill leva mitt liv jämt i rörelse, att kunna hoppa över en del saker och bara ta det lugnt? Lite tvetydligt kanske eftersom jag suttit och skrivit längre upp i detta inlägg att jag mått lite dåligt av att slappa. Ett exempel på att åsikter och känslorna skiftar ganska snabbt?
Har du läst hela vägen hit ner? Eller kanske hoppat över all den klumpiga texten? Ja du har nog hunnit tycka att jag gör många frågetecken. Eller så är det bara jag tycker det?
Jag tror detta blir de sista raderna på mitt livs första blogg inlägg men förhoppningsvis inte de sista. Det känns jättebra att ha suttit och skrivt det här! Nästan som att ha pratat med någon. Fast jag har ju bara suttit och resonerat med mig själv! Det är nog också bra att börja förstå och lära känna mig själv lite bättre.
Det känns riktigt bra just nu i detta ögonblick 01.28 natten till den 8 oktober 2006. Tack!
En blogg som jag ska försöka visa mig själv som funderande och med smarta synpunkter på saker? Kritisera och kommentera aktuella händelser? Eller bara beskriva mitt liv hur det det går vecka för vecka? Jag vet faktiskt inte. Utan jag får väl göra det så som jag tror man gör.
Den största anledningen att jag skapade denna är för att få skriva av mig lite, ventilera sådant som jag inte har någon att säga det till? Ja jag vet inte det återstår att se hur använd den blir! Mitt mål är att uppdatera den 1 gång i veckan. Det blir förmodligen söndagar eller kanske en helg kväll som denna då jag sitter hemma och har magen full av känslor. (fast just nu har jag mest bara ont i den)
Det var trotts allt inte så lätt att hitta hit just där jag är nu. Först skulle jag ju välja domän/ eller vad man ska kalla det. Hos vilka jag skulle skapa bloggen. Sen till namnet, vilket namn skulle jag välja med lite djup som ändå inte är upptaget? först försökte jag med pelle, fast det var upptagen. Då tänkte jag pellefant kanske? nej de var upptaget. Då föddes tanken att kanske försöka visa mig lite mogen och välja ett ord på ett annat språk som jag tycker är fint. Lite som många tatuerar in fina ord på andra språk. Men vilket fint ord skulle jag välja som samtidigt blev fint på ett annat språk? och med mina knappa språkkunskaper fick internet och en google sökning stå mig till hjälp för att översätta. Sen kom det värsta problemet. Vilket ord skulle jag ta! Jag tvivlade så mycket att jag bestämde mig för att kolla vad "tvivel" heter på andra språk. Jag tog spanskans "las dudas" som jag tyckte var lite fint. Sen när jag väl skapat den och såg min blogg adress insåg jag att många kommer tro att det är ett försök till att efterlikna "dude" eller ja att det skulle betyda typ "grabbarna" Om jag inte blev lurad ut av översättaren så betydde det ju i allafall tvivel.
Men tvivel valde jag inte bara pga av att jag tvivlade utan det kändes rätt. Som människa och individ hinner man ju med att tvivla en hel del och det kommer jag att göra här!
Mina tidigare erfaranheter av bloggar är väldigt få. Klart man råkat hamna på en del bloggar så som blondinbellas fast den har det ju varit en hel del prat om. Detta måste jag se som mitt livs första blogg inlägg ändå. Dagboken på playahead bytte de ju namn på till blogg. Men den är inte på riktigt! Men vad är det då som får mig att tycka att denna är det?
Jag är lite sugen på att inte sprida adressen hit, utan att skriva av mig och sen låta slumpen avgöra vilka som hamnar här. Fast grejen med att blogga är nog att få så många man kan ( och vill) att läsa den och KOMMENTERA! ( förstå hinten) så jag gör väl som jag sett andra gör, lägger adressen som msn namn och på min playahead kanske.
Många gånger känner jag att ush vad jobbigt det är att ha känslor varför ska man ha det? Men det är ju egentligen det mesta självklara egenskapen som gör oss till människor? Jag är glad att jag fått förmågan att känna och fundera. Det kan vara en skön känsla att han en dålig känsla! Att man trottsallt känner ska vi vara tacksamma för!
Ett klassiskt ämne när man ska beskriva sig själv är att man ska säga några av sina intressen. Men det kan kännas lite taskigt. För egentligen vad är mina intressen? Slappa samtidigt som jag har ångest över att jag slappar och inte vara tillfredsmed tillvaron men ändå vara för lat för att göra något åt det? Och festa med mina vänner och nästan alltid må sämst dagen efter? Gå till skolan varje dag jag ska och göra det jag ska så pass bra jag känner för just då men ändå inte riktigt trivas. Utan att man går och väntar på hur det ska bli i framtiden! Att allt ska bli så mycket bättre? När kommer klimaxet? När jag va yngre trodde jag att det var vid 15 års ålder då man fick börja köra moppe! och visst ett litet klimax var det allt att sätta sig där på min silverfärgade begagnade scooter och köra mina första vingliga meter! Efter denna tid då man började undra igen då trodde jag att det skulle vara när vi fyllde 18! Då vi skulle ha körkort och man var mera tillfreds med tillvaron man fick dricka och festa! Man skulle vara nöjd med sitt utseende? Dricka vin till maten med sina föräldrar och ses som vuxen.
Vad av detta har jag uppnåt i dag?
Ja jag är 18 år på pappret. Jag har inte körkort! jag har ångest över att jag inte tagit det! Jag skäms nästan! Men ändå fasar jag lite för att behöva ta det! Det hade varit skönare att strunta i det och sen kunna klaga på att man inte haft möjligheten, fast då hade jag inte stått ut med mig själv.
Jag är till och från relativt tillfreds med tillvaron, så som alla tonåringar har jag upp och nergångar i tillvaron men på det stora hela är det väl bra. men inte på långa vägar som jag förväntat mig.
Ja vi festar och jag dricker vin till maten med mina föräldrar i bland. Det är skit kul o festa men det känns egentligen puckat. Okej alkohol är farligt och dåligt för hälsan vem kan ha undgått det? Men hur kul blir livet om man bara ska vara nyttig hela tiden? jag äter väldigt lite godis och undviker onödigt socker så mycket jag kan. Men hjälper det mig i dag?
Det leder mig till utseendet, ja jag kunde ju alltid hoppas.
Det jag nu väntar och längtar efter ( och tror ska bli bättre än det här) är då jag flyttat hemifrån. Har ett fast jobb jag trivs med och kanske rent ut av en partner man börjar fundera på att skaffa familj med! Det kommer nog ha sina fördelar. Men jag måste leva lite mera i nuet. Ta vara på dagen! Carpe Diem som många föredrar att säga! Jag får försöka bli lite mera influerad av min kära vän Sebastian. De gånger han har en idé på vad vi kan göra och jag tackar nej säger han alltid "Pelle vi lever bara en gång!". Ja och så är det ju! Till mitt försvar har jag väl att jag inte vill leva mitt liv jämt i rörelse, att kunna hoppa över en del saker och bara ta det lugnt? Lite tvetydligt kanske eftersom jag suttit och skrivit längre upp i detta inlägg att jag mått lite dåligt av att slappa. Ett exempel på att åsikter och känslorna skiftar ganska snabbt?
Har du läst hela vägen hit ner? Eller kanske hoppat över all den klumpiga texten? Ja du har nog hunnit tycka att jag gör många frågetecken. Eller så är det bara jag tycker det?
Jag tror detta blir de sista raderna på mitt livs första blogg inlägg men förhoppningsvis inte de sista. Det känns jättebra att ha suttit och skrivt det här! Nästan som att ha pratat med någon. Fast jag har ju bara suttit och resonerat med mig själv! Det är nog också bra att börja förstå och lära känna mig själv lite bättre.
Det känns riktigt bra just nu i detta ögonblick 01.28 natten till den 8 oktober 2006. Tack!