Tvivel och tankar från min vardag

Just nu pendlar mina känslor från nöjdhet och förväntan till total förtvivlan. Det blev verkligen en annan sak efter gymnasiet, allt det här med vänner och relationer. När man jobbar orkar man ju inte höra av sig på kvällarna, för att i stället nångång ibland träffas och bli meningslöst jättefulla, och sen känna sig som bästa vänner för en liten stund?
I kväll tog jag en öl innan maten, ett sånt där privilegie som tidigare gjort att jag känt mig nöjd och lite så där häftig som de alltid är på tv. Men i dag var ölen inte god. Jag ville inte.
Mitt liv just nu är så innehållsrikt att det mesta jag tänker på kretsar kring jobbet, även fast jag hade en riktigt dålig dag på jobbet så känner jag i dagsläget att jag gärna skulle jobba i morgon. Mest för att slippa julstressen och tvånget att städa mitt rum, jag har inte packat upp färdigt sen jag flyttade hem vid muck. Detta plus arbetskläder och vanliga kläder överallt gör ett fint kaos här i mitt rum.
Det finns ju ändå väldigt fina stunder då jag är nöjd och glad över vad jag gör, då jag sitter där i bilen och börjar sluta huttra, då stolsvärmen bränner igenom arbetsbyxorna och då min absoluta favorit låt spelas, då är det riktigt mysigt att vara uppe tidigt på morgonen.
    Men sen sitter man där på en fredag kväll, trött, uttråkad och ensam.

En stor misströstan och ett stökigt rum jag, ser framemot helgen.

"sug min mamma" ett sms som jag tydligen försökte skicka till min pinnkod i natt.

Jag var full i går!

Ja, här sitter jag nu på samma plats som för 127 dagar sedan, då var det fortfarande sommar, nu är det vinter eller i allafall ett försök till vinter. Jag har jobbiga känslor i mage och bröst på samma sätt som första gången.
Känslorna berör samma sak, hela grejen med lumpen och att bo borta, första kvällen i lumpen tyckte jag var lite jobbig, jag undrade hur utbildningen skulle gå och om jag verkligen skulle få några vänner.
Nu så här i slutet vet jag ju att jag fick vänner, sådana vänner jag vill hålla kontakten med och träffa i framtiden. Och utbildningen gick ju riktigt bra, jag har lärt mig att vara ute och jobba i alla väder, tummen är väl i allafall halvvägs ut ur arslet och jag har lärt mig att det inte är en så stor grej att bo på ett nytt ställe.
Jag trivs bra här på kursgården och det känns verkligen som mitt andra hem. Att jag nu kommer att flytta hem till Täby i morgon känns jobbigt, jag vill inte lämna mitt rum och mina nya vänner. Samtidigt ska det bli skönt att träffa familj och vänner oftare, och att verkligen få en regelbunden vardag.

Jag tycker att det faktiskt är en stor epok i mitt liv som nu håller på att ta slut, i övermorgon ligger jag inte längre under någon plikt. Min tanke är att min hem flytt ska bli lite som en nystart, så jag har bestämt mig för att göra en "Att göra lista"

Jag ska:

• Ta upp och underhålla försummade förhållanden på hemmaplan
• Undvika att låta min latasida få överhand på helgerna
• Bestämma mig om jag ska flytta ihop med Storebror eller inte
• Köpa ett gymkort
• Och sedan göra upp ett nytt träningsschema och sedan följa det till punkt och pricka
• Försöka mig på en ny hobby/sysselsättning
• Se till att lyckas på jobbet utan att stressa för mycket
• Ta tag i mitt försummade extrajobb
• Våga göra nya saker, träffa nya människor
• Och allt det där andra klassiska som att bli en sund människa inte äta onyttigt och sådant.
• Göra allt mer vuxna saker som laga mat, städa och tvätta
• Börja gå och se på stå upp komiker!

Önska mig lycka till, det kan jag behöva.

Det känns så jävla dumt, att man så här på slutet inser vilka toppenkillar jag har haft turen att få göra lumpen tillsammans med, hur kunde jag inte upptäcka detta redan från början? Varför har jag inte varit smart nog att ta vara på den tid som varit? I stället för att så här på slutet sitta och gnälla på om att det är förkort tid kvar. Vi har ju haft 4-5månader på oss. Men det är verkligen fina grabbar, några av de skulle jag vilja packa ner i min väska nu på fredag och sedan låta de bo hos mig, de kan få spela gitarr och sjugna så fint så kan vi ha det helmysigt bara!
   Okej några av grabbarna ska det bli ganska skönt att slippa träffa igen, så är det bara!

Vi hade avslutningsmiddag i kväll på en resturang inte allt för långt bort härifrån, men det var god stämming på bussen både dit och hem, våra instruktörer och ledare är för sköna!
Allsång och hejjarramsor på väg hem!

"Vi ska byta isolator, staga era stag- staga stag! Lägga handen på lugall pumpa coffing är ju ball osså dansar vi när Sverige har fått el!"

Vår allderles egen komponerade kampsång.

Ledsen i ögat över att lämna min tillvaro här på kursgården, mitt kära rum och de goda vännerna.
Nöjd över att få börja jobba hemma igen, förhoppningvis förstärka försummade vänn-relationer och kanske flytta ihop med storebror.

Framtiden är ovis men jävligt intressant.

En känsla av välbefinnande och "nöjdhet" har under eftermiddagen spridit sig i min kropp, det ser ut att gå fin fint med jobbet verkar bli fastanställning från första dagen! Det känns jätteskönt! Bättre lön och en kvarvarande bonus från i somras var grymt skönt att höra att jag kommer få!
    Nu har jag bara 1 vecka kvar av civilplikten, det känns jätte konstigt! Min tillvaro kommer ändras drastiskt nu igen! Men något ja ser framemot är att få en rutin och en vardag hemma i Täby.
   Så här sista helgen i lumpen är det ju väldigt vanligt att de värnpliktiga men i vårt fall civilpliktiga stannar kvar för att festa, detta klarade vi ju av för några veckar sedan, så denna helg ska jag och två av de andra killarna spendera här på förläggningen, vi ska lyssna på musik, ha tända ljus, kolla film och umgås! En stor kontrast från köttigheten i lumpenfest men det känns helt rätt!