Tvivel och tankar från min vardag

I morse när jag vaknade var denna morgon som alla andra mornar, först då jag sitter i matsalen och äter min frukost bestående av gröt inser jag vad jag drömt under natten. Känslan över att bara vilja gå och dra något gammalt över sig infinner sig blixtsnabbt.
     Vilken dum dröm det blev! Först var den ju bara allmänt dröm konstig men hade den fortsatt så tills jag vaknade hade jag vaknat glad och nöjd, i stället tar drömmen en sån vändning som just i drömmen inte kändes konstigt förens jag inser vad som hänt i drömmen och jag börjar bli missnöjd och ångestladdad och försöker hitta på en massa argument föratt försvara varför det verkligen blev så och då var jag ännu inte vaken.
     Till och från under dagen har jag blivit påmind om drömmen av händelser och tankar, minnet av drömmen blir bara värre, jag tror inte ens min mamma skulle kunna hitta en förklaring eller grund till varför den blev som den blev.

Jag hoppas att kommande drömmar som jag kommer minnas i vaket tillstånd inte blir så misslyckade som denna!

Jag avskyr den reklamen, samtidigt som jag tycker om den, men det är just det där som jag skulle vilja kalla för skräckblandad förtjusning, men skräck är det inte, fast förtjusnings delen stämmer bra!

Och den där sitcom serien som faktiskt är riktigt bra, där en av skådespelarna påminner om en annan människa så mycket att det nästan blir jobbigt, samtidigt som det är ganska bra.


Nej nu börjar jag skriva som en förvirrad fjortis.


Detta har vi roat oss med i dag:




För att vara väldigt negativ så måste jag bara klaga lite på att jag nu under de 50 dagarna sedan jag ryckte in inte har varit förkylningsfri mer än 1-2 veckor, nu när jag har fått nya förkylningssymptom som ont i halsen och mera snuvig och hostig så börjar jag bli smått irriterad då det verkar vara en ny förkylning. Urk!

Vilken tråkig kväll jag har! Det går magsjuka på förläggningen och runt 8 st av grabbarna har blivit sjuka. Mitt rum ligger mitt i mellan två sjukrum, kul!
Vi har en ledig korridor där vi har lite karantän funktion, tanken är att de sjuka ska använda sig av toalletterna i den korridoren men jag tvivlar på att de alla följer det.
Jag vill verkligen inte bli sjuk nu till helgen, då måste jag stanna kvar här hela helgen och jag kan bara tänka mig att det är värdelöst att ligga här och vara magsjuk i sin ensamhet!

Ja och eftersom folk är sjuka så försöker jag hålla mig ifrån de allmänna ytorna genom att ha lite karantänsittning i mitt rum. Men nu tänker jag gå och ta en dusch så då skiter sig ju karantänen i allafall, men man kan ju inte sluta leva bara för att folk är sjuka.

Vi fortsätter att bara åka bil denna vecka, riktigt utmanade terrängkörning i dag som var intressant och kul! En av bilarna kördes ner rätt i sumpmark så den behövdes bärgas, det tog över en timme för den satt så jäkligt.

Nästa vecka blir det bandvagn i stället, det ser jag framimot.

Jag har under den gågna veckan genomgått några av de fysiskt och psykist mest ansträngande dagarna i mitt liv.
Vi hade vår överlevnadsutbildning som jag fasat för ända sedan inryckningen, och visst var det en tuff utmaning.
     Första dagen på kursen börjades med en teoretisk genomgång om vilka svårigheter man möter då man ska leva i naturen utan den naturliga tillgången till rent vatten och mat som vi är vana vid, därefter gav vi oss ut i skogen.
Första natten sov vi i ett militärtält och turades om att vara eldvakter, så vi höll värmen och hade än så länge mat i magarna, sen att det blev lite svårt att sova då det var trångt och obekvämt men det var bra mycket bättre än kojjorna vi sedan byggde.
För på morgonen då vi vaknade hade vi våra sista måltider, först en frukost som bestod utav skogaholms limpor helt utan pålägg och smör, detta skulle jag i vanliga fall inte tycker smakar något vidare, men då jag smakade gröten som några utvalda hade tillverkat över lägerelden så tyckte jag minsann att det enkla brödet var bra mycket bättre.
Äkligare mat har jag nog inte smakat, det smakade mest bara sot och aska med lite gröt bismak, det gick verkligen inte att äta!
     Efter frukost fick vi i uppgift att bygga ryggsäckar av det vi hittade i naturen och utav vår ursprungspackning som bestod av en bag fylld med kläder, en vattendunk och lite annat. Till vår hjälp hade vi varsin sopsäck.
Först tyckte jag att det var en jätte jobbig uppgift som jag aldrig skulle lyckas med, men sen när vi hade fått lite tips så gjorde jag ett försök och även fast min färdiga ryggsäck skillde sig från grundtanken så blev den riktigt bra efter några justeringar på vägen.
För efter en förvånadsvärt god sista måltid gav vi oss ut på en liten vandring, vi gick och gick och gick. Upp för ett berg och ner för ett berg, för att sedan inse att vi stod på bilvägen en liten bit ifrån där vi tältat första natten.
Vårt mål låg bara 500-600m i från tältplatsen på en stickväg vi inte varit på innan.
Vi kände oss lite smått lurade som hade fått gå runt i 2 timmar och svettats med allpackning då vi ändå skulle till samman plats men vi fick ju lära oss att bygga ryggsäckar.
Framme på själva överlevnadsplatsen där vi skulle spendera våra två dygn utan mat fick vi instruktioner i hur vi bäst skulle bygga våra kojjor som vi nu skulle bo i.
Här efter följer 2 hungriga dygn då kroppen han gå igenom många olika stadier av utmattning och hungrighet.
Att jag redan efter första natten i kojjan vaknade med en allt mer tilltagande förkylning som resulterade i feber fram till kvällen var inte underlättande, men jag bet ihop.
Under våra överlevnadsdagar så åt vi blåbär i de mängder vi orkade plocka, man blev varken mätt eller speciellt pigg utav det men det var iallafall något att stoppa i munnen som inte smakade illa.
    Vi fick sen allt fler instruktioner i ätbara växter och rötter, allt vi smakade som innehöll någon näring smakade rent utsagt illa. Värst var nog kabeldunsrötterna som vi tvingade i oss då de innehöll mest näring av allt.
Man var tvungen att äta 2meter av dessa rötter för att få i sig det minsta möjliga antalet kolhydrater för att inte svälta, jag lyckades kanske få upp 10cm av dessa rötter då de satt fast så hårt i den dyiga botten på sjön. Mina gruppkamrater gick det lite bättre för så vi hade mer att äta än vad det visade sig att vi ville. Då vi kokat dessa rötter i 1 timme så var det dags att börja äta, instruktörerna hade sagt att det inte skulle smaka så mycket, mest som potatismjöl. Och visst det smakade inget identifierbart utan var mjöligt men samtidigt otroligt segt, och efter att ha fått i sig några tuggor, då magen hade hunnit få isig något att få upp igen så var det otroligt svårt att få i sig något mer av dessa äkliga rötter!

Sista dagen var det hela tiden sagt att vi skulle gå hem till kursgården, det skulle vara ungefär en 3h vandring som vi förberedde oss för, vi hade hela tiden aningar om att vi kanske skulle få åka bilar hem ändå eftersom några av bilarna stod kvar på tältplatsen från första kvällen men instruktörerna var väldigt bestämda vid att vi minsann skulle gå.
När det väl var dags så fick vi "order" om att ta av oss våra underställ för att inte svettas så mycket under vandringen, vi fick sedan höra att vi skulle gå en omväg för att kunna komma upp på en höjd för där ville minsann instruktörerna gå för att få lite omväxling, seg och förstörd som jag var så insåg jag inte att vi då skulle gå förbi bilarna igen, och då vi kommer upp på tältplatsen så stod ju det ännu fler bilar där och personal som skulle hämta oss, vi fick sedan höra "Visst var väl det ett roligt skämt?".

Tillbaka på kursgården så skulle vi ta rätt på all utrustning och sedan ha en uppställning innan vi fick gå in på våra rum för att göra oss i ordning inför den väntande lunchen. På uppställningen så höll jag på att falla ihop, jag orkade ingenting. Så fort jag kom in på mitt rum och kunde stänga dörren om mig så började jag skaka, jag grät utan att riktigt veta varför, det var väldigt skönt samtidigt som jag skämdes och inte förstod varför jag var ledsen då jag äntligen var tillbaka hemma på kursgården dit vi längtat så mycket. Nu i efterhand förstår jag att det var en urladdning av all den ansträngning vi utsatts för under dessa dygn.

Det värsta med återhämtningen har för mig varit att jag inte riktigt lyckats få tillbaka aptiten. Även fast vi låg där ute i skogen och hallucinerade om alla olika sorters maträtter och vi försökte bredda varandra i hur vi skulle frossa i maten så var mina tankar i mitt fall väldigt långt i från verkligheten, jag orkade några få pannkakor innan jag gick och la mig, under våra 3 nätter i skogen hade jag sovit ganska dåligt eftersom det stundtals blev kallt då elden sköttes dåligt av den som var eldvakt, eller för att nån av de andra i kojjan tog för stor plats! Så jag sov hela tiden fram till middagen, då jag vaknade vid middagstid insåg jag att min feber blivit ännu värre och jag mådde verkligen skit. Även fast det var en god middag med korv och stuvade makaroner åt jag bara några skedar makaroner. Jag försökte hålla mig vaken i några timmar innan jag sen somnade och sov fram till strax före frukosten, så min återhämtning bestod av 13-14 timmar sömn som gjorde väldigt gott.
Under natten sjönk min feber markant och den var nog väldigt låg på fredag morgonen.

Nu när jag är hemma hos mamma och pappa så försöker jag få igång aptiten igen, det går ganska bra då det blivit både tårta och pappas goda specialgryta!

Det bör kanske tilläggas att jag under denna vecka gått ner 2kg. Att behöva gå ner 1kg/dygn utan mat känns läskigt!
Men resten av min tid i Åsbro lär se till att min omvända lumpen mage byggs på så jag blir rund och god fram till jul.

Innan denna kurs hade jag inställningen att man i en överlevnadssituation alltid ska göra allt för att klara sig och försöka dra till minnes allt man kan ifrån överlevnadsberättelser, nu när jag själv fått testa på hur svårt det faktiskt rä att klara sig ute i naturen och fått veta hur mycket man ska kunna klara av för att överleva en längre tid så har min inställning helt ändrats.
Skulle jag någonsin utsättas för en nödsituation utan mat eller andra människor på en öde och om jag visste att räddningen inte skulle kunna komma så skulle jag ge upp!
Positiv utgång!

Denna vecka glömde jag min deodorant hemma, och jag kommer inte ha tillfälle att köpa någon ny förens vi ska ut i skogen på vår överlevnadskurs, i morgon efter lunch bär det av ut i skogen, vad bra det känns att veta att jag kommer lukta illa på ängång, att det inte ens hade kunnat bli 1 dag då man inte går runt och luktar gammal grottmänniska.
    Men ska man lära sig att överleva är väl deodoranter ett ganska låg prioriterat ämne.
Jag är riktigt nervös inför veckan, jag undrar hur jag kommer reagera över att sova och leva så primitivt vi kommer göra, och om jag kommer klara av att vara eldvakt utan att bränna upp tältet eller att elden slocknar. Och hur kommer jag reagera utan mat?!

Jag tog precis en dusch, det känns illa att veta att det blir den sista duschen jag kan ta förens på torsdag eftermiddag/kväll, men för att fortsätta tjata om det jag tidigare skrev, är det överlevnadskurs i lumpen så är det.
     Denna helg har varit bra! Jag och björn drack lite vin hos mig i fredags, vi satt och pratade med min lillebror och det var faktiskt trevligt hela tiden, mot förmodan!
Jag lyckades slå ut ett helt rödvinsglas på duken så det var bara att börja torka och sedan tvätta den, det verkade som om den klarade sig i från jättefläcken och det är tur det för annars hade mamma blivit ledsen!
Sedan på lördagen fortsatte vi vindrickandet men inte förens på kvällen, och då var vi i stället hemma hos Björn med flera vänner och även Björns storebrors vänner. Och vinet tog vi inte fram förens efter vi testat Thor och Jonas Linköpings ölspel, som var riktigt roligt!

Lördagkvällen resulterade i en sprängande huvudvärk som suttit i sig under hela dagen, även fast vi drack öl på tegel på eftermiddagen så släppte det inte. Fast jag drack ju bara 1 öl för själva sakenskull nu när både Thor och Sebbe var hemma!

Jag har alltid haft inställnigen att man inte ska lindra en bakfylla med en värktablett, men när min mamma föreslog att jag skulle göra det för att orka med resan hit så tog jag taksamt mot hennes erbjudande, och jag har inte haft ont i huvudet på flera timmar! Det är jätteskönt!

Jag kommer garanterat försöka ta mig ork till att skriva om hur överlevnadskursen blev på torsdag kväll, nu ska jag sova så jag orkar med att leka ute i skogen hela veckan!

 I dag är det på pricken en månad sedan vi ryckte in och såg kursgården för första gången.
Mina första anteckningar och tankar från första dagarna var ju inte så jätte positiva sen har det tagit sig och jag vet inte om det är vetskapen av att det är just en månad som gått, eller om det är för att hälften av de trevliga grabbarna kommer åka upp till Norrland från och med måndag, eller om det bara är en stor tillfällighet.

Jag försökte träna i dag då jag inte längre kan skylla på att jag är förkyld, jag hade verkligen noll motivation och det gick skit dåligt. Jag skulle vilja säga att det får bli nya tag efter helgen, men då nästa vecka mest består utav vår överlevnadskurs så är det kanske inte läge för att träna då vi kommer ligga ute i skogen utan någon riktig mat!
    Idag hade vi som en liten hejdå ställverks-killarna tävling, några utvalda av oss kraftledningskillar fick tävla i dragkamp imot ställverkarna, varje lag fick dra varsin volvo valpen med en människa i, en volo valp väger ca 2.5 ton, men de lyckades få upp en ganska bra fart, och vi vann! Trotts att ställverkana har biffarna "tom och jerry".
Nu ska jag inte skryta över denna bravad då jag bara var åskådare.

I morgon ska vi öva på att resa militärtält och bli informerade om överlevnaden, sen åker vi hem!!!

Detta har varit en bra dag, vi hade ett teoretiskt prov i morse och sen hade vi klättertest m.m sen var det dags för vårt första påtvingade fyspass. Vi skulle ta oss 7.5km i två sammanslagna grupper, så länge det var 50m från första till sista gubben var det inga problem i vilken takt vi rörde oss, några var förkylda och ville springa medans några andra var sjukt hurtiga och ville springa massor, det visade sig bli jätte svårt att hållaihop gruppen och vissa gånger hade vi nog 500 meter minst från första och sista gubbe. Våra instruktörer som höll i denna övning åkte runt på fyrhjulning och stod i några korsningar och kollade oss, så seriösare än så var det inte.

Efter fysen var det en snabbdusch och sen in för att äta middag, när vi ätit så stod vår hyrda buss och väntade så vi sprang bara in för att byta kläder sen bar det av inmot Örebro, där vi bokat en paintboll bana. Vi hade 2 timmar där och det blev 2 roliga timmar, men det var läskigt också! Jag fegade allderles för mycket i början, ioförsig fegade jag i slutet också, men inte lika mycket!

Efter dagens aktiviter är jag helt slut, mina ben kommer värka gott i morgon! Tur att vi har teori så vi slipper klättra!

Snart är det helg, en bra helg då både Thor och Sebbe planerar att komma hem, det ska bli jätte kul!

Eller jag vet inte ens om jag räknar rätt längre eftersom jag inte orkar skriva varje dag, men spelar roll egentligen!
Den här veckan började bra för min del då jag hade fått ledigt hela måndagen för ett inbokat läkarbesök på hemmaplan, så jag begav mig till Danderydssjukhus för att göra ett hjärtultraljud, det låter ju rätt seriöst och egentligen var det ju seriöst men tillslut fick jag i allafall höra att de inte kunde hitta något fel på mitt hjärta och det var ju ganska skönt att få höra det när de fått mig oroad genom att besluta sig för att jag behövde göra just detta ultraljud.
     Själva undersökningen var faktiskt ganska skön, nu låter det ju lite avvikande att tycka att få en ultraljudsgrunka med massa kladd tryckt på mot bröstkorgen och magen. Men jag trivdes ganska bra där på britsen, det var ganska så mörkt i rummet, sköterskan var trevlig, det var inte alls jobbigt på något sätt, så då måste det ju varit ganska bra?
    Okej jag inser själv att detta resonemang inte leder någonvart, jag är riktigt trött i kväll.

Innan jag lägger huvudet på kudden måste jag bara få berätta om min minst sagt jobbiga kväll i går, kommunaltrafiken in till centralen och mitt x2000 tåg som skulle gå därifrån gick riktigt bra, jag hann träffa både Anna och Victor och Natsacha. Väl framme på centralen så fick jag sitta och vänta en stund men det var jag förebredd på, s med en bok i packnigen så var det snart dags. Tågresan i sig gick också kalas, väl framme vid Hallsberg där jag skulle bli hämtad i minibuss utav någon av de andra civilpliktiga så får jag sitta och vänta, jag hade ju påmint om att mitt tåg kom fram 21.30 och att jag kom måndag i stället för söndag.
Men ändå fick jag vänta och vänta.
Efter en halvtimme ringde jag vårt jour nr som instruktörer har betalt för att svara på, jag ringde nog nästan 10gånger dit under en halvtimmes tid utan att någon svarade.
Vart annat samtal jag ringde gick till Metropolen Hallsbergs ända Taxi bolag som hade 1 bil i tjänst denna kväll, då jag väl fick tag på Taxi nret så svarar chauffören själv, och han har en körning in till Örebro, så jag fick vänta i 40-50 minuter till.

Då jag tillslut kommer fram till förläggningen har taxi chauffören inte växel på en 500lapp, metropolen Hallsberg alltså!
Jag fick springa in och hittar tillslut 1 av grabbarna som både är vaken och har växel, när jag sprang tillbaka ut til bilen och betalade chauffören så missade jag att be om ett kvitto, så jag får betala Taxin själv efter att ha fått stå där och vänta i 1.5h och bli allt mer förbannad.

Idag har det väl varit en ganska bra dag även fast känslan av att ha missat jätte mycket under måndagen har varit stor, vi har klättrat och firat ner oss från stolpar och blivit allmänt dygnsura och kalla i det underbara höstvädret!