Tvivel och tankar från min vardag

Insikten av att vi nu efter denna vecka bara har 6-7 veckor kvar i lumpen är för mig ganska obekväm. Jag blir genast väldigt oroad inför framtiden, jag inser att jag nu får en försenad studenten ångest, först nu inser jag att ja inte har någon aning om vad jag ska ta för mig i livet. Det arbetet jag blivit tipsad om och sökte, för att sedan bli kallad till arbetstinterjuv fick jag inte med motiveringen "Vi har bestämt oss för att i dagsläget inte anställa fler montörer."
     Personligen tycker jag att dett sådant beslut ska tas innan man tar in folk på arbetsinterjuv.
Jag är återigen i leta jobb träsket och jag mår väldigt dåligt över ovisheten, tanken att behöva tävla med alla jämåriga ungdommar som tar ett "sabbatsår" om vanliga butiksarbeten känns som en förlorad kamp och som ett stort kliv tillbaka.

Jag har väl egentligen några arbeten jag skulle kunna söka, men just nu har jag nollmotivering, samtidigt som jag känner ångesten stiga och oroheten infektera mig totalt, så gör jag ingenting åt min situation förutom att beklaga mig inför mina föräldrar och för att göra det hela lite mera patetiskt så skriver jag ett bittert inlägg i min blogg.

Min andra dag i Linköping har flytit på med ett underbart slappt tempo, i morse vaknade jag, linus och jonas, vi hade bara lite ont i huvudet och beslutade oss för att börja kolla på "Super Ted" som är en tecknad serie om en levnade nallebjörn som har superkrafter som han kan använda sig av genom att säga sitt magiska ord!
     Vi kollade på Super Ted och åt chips tills det var dags för att göra sig i ordning för att åka in till centrum och möta upp Björn för att äta lunch tillsammans, Björn spenderade sin heldag i Linköping med att skriva högskoleprov!
    Efter lunchen gick vi runt i Linköpings centrala delar och kollade i affärer, sen satte vi oss och fikade och såg framemot kvällen.
    Då vi kom tillbaka från stan låg vi hemma hos Jonas och hade det mysigt, sen var det dags för middag som vi åt på Herrgården, vi fick jättegod oxfile med rödvinssås och potatisgratäng för 65kr, med en god öl var det en grymt bra middag.
Nu sitter vi här och har bytt om efter maten, overallerna ska på och djur hattarna ska på, förkrök nr1 står för dörren och i kväll blir det sent!
    Party like a animal? Jag hoppas det!

I går var jag ledig för en arbetsinterjuv, interjuven gick väl så där, de ska höra av sig inom en vecka. Men den tog bara 40 minuter, men sen hade jag resten av dagen ledig på hemmaplan, så det blev en tredagars helg för mig! Grymt skönt.
Jag passade på att titta förbi extrajobbet för att stilla lite dåligt samvete och för engångskull faktiskt vara där då den ordinarie personalen är på plats.
Resten av dagen packade jag upp min packning och packade ner den igen och konstaterade att jag har med mig påtok för mycket saker.
Denna vecka har jag förberett mig på att jag ska vara borta i två veckor, eftersom den kommande helgen ska avnjutas med gott sällskap i Linköping! För att slippa tvätta på borta plan så var jag och köpte fler kalsonger så jag garanterat klarar mig.
Så jag hade i allafall jätte mycket packning som också var jätte tung, så lite kämpigt var det att få allt ombord på tåg och buss, väl framme i Hallsberg så stod i allafall min shyss och väntade så det var skönt.
Det första jag hörde från min grupp i morse var att de utan min frånvaro tagit ett gruppbeslut att alla i gruppen måste låta bli att raka sig på ett ställe i ansiktet ända till muckningen om två månader. Först var jag jätte negativ till detta men jag förstod snabbt hur kul det kan bli! Vi beslutade att om man trottsallt skulle raka sitt sparade ställe så måste man bjuda gruppen på tre st fikakransar.
Jag tror att jag valt att spara "mustachsen" eftersom jag har väldigt klen och saktväxande skäggväxt där så ska det nog inte behöva se allt för ovårdat ut. Sista tillåtna rakningen kan jag göra i kväll, får se om jag orkar!

I Linköping ska jag föresten festa som krockodil! Jag köpte världens mest fräsiga hatt i helgen nämligen.

Städdag i dag, jag har firat detta med att städa 5 st toalletter! En applåd!
Först nu 5 timmar senare och många handtvättar senare börjar mina händer kännas någorlunda rena, och då använde jag ändå handskar hela tiden. Men så fort jag tagit i något ofräscht så tänker jag att mina händer är besudlade, vad jag än gör är de smutsiga, men om jag tvättar händerna 1 gång till kanske det kan gå över?
Nu är de torra och jag ska smörja in de i handkräm innan jag somnar!

Jag ventilerade en tanke jag gått och bärit på för min mor i dag på telefon, att jag utan tveckan skulle kunna utveckla en smutsfobi så stark att jag i sådanafall skulle vilja ha vissa möbler som jag bara använder då jag har kläder på mig som varit utomhus och i offentliga utrymmen. Sen skulle jag ha handssprit som komplement till tvålen. Jag skulle städa min lägenhet kliniskt med någon dags mellanrum och jag skulle aldrig vilja släppa in någon människa i min fräsha tillvaro som inte kunde tillgodose mina hygienkrav.

Jag har i dag insett att jag lyssnar på samma låtar jämt, även fast jag inte har shuffle funktionen på så kommer det samma låtar om och om igen.


I dag har jag tränat, det var skönt att göra comeback och jag hoppas min hälsa och vilja kommer tillåta mig att träna oftare igen utan någon dum förkylning!

I kväll känner jag en stor motivation att låta mig inspireras av en väldigt god väns blogg, så här kommer kortfakta om vad jag känt och upplevt i dag.

*Ätit frukost, fått det obligatoriska ont i magen efter gröten, stört mig på en tillfällig kursdeltagare som aldrig var tyst och pratade högt med en smålänsk/skånsk dialekt, jag vill äta min frukost i fred!
*Haft en vanlig arbetsdag, klättrat i stolpar och känt mig väldigt obekväm då en fotograf tog kort på vårt arbete.
*Haft ont i fötterna!
*Stört mig sjuka mängder på att en person valde att lägga sin handduk på golvet i vårt tvättrum då han duschade.
*Insett att jag fått tandkräms fläckar på 3st tröjor och 1 par byxor denna vecka.
*Känt prestationsångest inför den stundande arbetsinterjuven och därför ställt många frågor under dagen.
*Insett att jag verkligen behöver klippa mig under helgen.
*Haft ont i magen igen.
*Lyckats smita från min egna påtvingade träning.
*Gjort misstaget att använda vårt toastjärn efter flera andra, rengjort toastjärnet i en halvtimme och ändå inte blivit nöjd, blivit äcklad och slängt mina toastade mackor.
*Kollat på Heroes och känt mig ensam.
*Känt stark oroför framtiden.
*Varit arg på mig själv pga av utebliven träning.

Efter ett antal försök har jag tillslut lyckats boka min resa till och från Linköping nu den kommande lönehelgen, det ska bli väldigt kul att hälsa på Thor, Jonas och se hur de har det. Om vi hinner träffa Sara skulle det också vara jättekul! Jag ser mycket framimot att i sann studentanda festa och se pontiak uppträda!
Det är lite komiskt att jag får betala min biljett ur egen ficka eftersom Thor bara är en vänn, men om han och jag hade varit varandras pojkvänner hade jag fått resan betald eftersom han då räknas som en nära anhörig enligt försvarets reseregler. Att resan i fråga är betydligt billigare än min hemresa jag får hjälpte inte. Men jag ljög ju i allafall inte!

På måndag ska jag på en arbetsinterjuv så jag har då fått ledigt och har "långhelg", det ska bli skönt! Jag ska ägna helgen åt att planera Linköping till perfektion.

Nu ska jag gå och ställa mig i en allt annat än nyrenoverad och fräsh dusch och försöka övertala mig själv att jag faktiskt blir renare av duschandet även fast draperiet luktar konstigt.

Jag försöker intala mig själv och alla som frågar att jag trivs jättebra med tillvaron, att jag valde att göra civilplikten är bland de bästa besluten jag gjort. Och visst är det bra, det är verkligen skit bra. Men jag skärmar mig från allt mera människor desto längre tiden går, jag umgås bara med Björn i princip.
      Det jag har sett framemot de senaste helgerna har varit att komma hem och få träffa Rasmus och resten av familjen, att sedan äta en god middag med de och dricka ett par glas vin för att sedan små slumra framför tvn eller datorn tills det börjar bli dags att gå och lägga sig.
Egentligen tycker jag om det, jätte mycket! Men jag avskyr mig själv för att jag gör det samtidigt, min bekantskapskrets blir inte direkt större av det.
     Det jag egentligen saknar, är någon att dela det med, min monotoma förutsägbara tillvaro.

Dagens eller kanske hela veckans glädjemoment var den kvinna som satt brevid mig på tåget, hon var trevlig och log då hon tilltalade mig om sådana neutrala saker som, " Ursäkta, är det ledigt här?" och "Vet du föresten när vi är framme i Stockholm?". En sådan liten sak som ett leende, som för många är en självklarhet har gjort min dag! Varför är vi inte trevligare mot varandra egentligen? Det finns så mycket jag skulle vilja säga.

Vilken sjukt dålig tajming. Denna vecka har jag och några till en intensiv motorsågsutbildning, hela veckan så är vi ute i skogen för att lära oss att fälla och ta hand om fällda träden. Vi får två motorsågsbehörigheter som det är jättekul att vi får.
     Internet fungerade inte hemma i helgen och inte här på förläggningen heller så i går satt vi framför tvn större delen av kvällen, några ville se på "Hostel", jag kom nångång i slutet och jag satt kvar tills den tog slut, jag förstår inte varför jag stannade. Jag mådde dåligt under filmen och efteråt, vilken absurt sjuk och hemsk film! Jag hoppas inte att det någonsin kommer att förekomma någon sådan verksamhet som deras "Elite hunting", men med lite insyn i männskligheten så skulle jag inte förvånas om det faktiskt finns något liknande.
Under filmen var det en obehaglig scen med en motorsåg inblandad, att dagen efter ställa sig bakom en motorsåg i närheten av andra med motorsågar kändes fel, jätte fel.

I morgon har hälften av min tid i lumpen gått, då har jag likalångtid kvar tills muck som den tid som redan har hunnit förflyta här på Åsbro Kursgård.
Det känns både skönt och sorligt, jag kommer sakna det känner jag redan nu.

Fast att jag sitter här på mitt rum och bloggar i stället för att vara med och brottas ute i korridoren, så pass mycket att min skärm till datorn vickar sig, att jag inte är med på sådana saker kommer jag aldrig förlåta mig själv för.

Men varför ändra sig själv pågrund av tankar och drömmar om att vara en i mängden och följa den stereotyp som finns?