Tvivel och tankar från min vardag

I natt var jag kär, det var en intensiv grym och underbar känsla, det var otroligt mysigt att få uppleva en sån känsla, okej att det bara var i själva drömmen jag var kär, men det var fint och jag har då och då gläds av tanken under dagen.

Besök mina drömmar i natt igen, snälla?

Grymt konstig bakfylla jag har i dag, jag är bakis paranoid och jag kan inte riktigt förstå hur mycket det av mina kroppsliga krämpor som beror på gårdagens alkoholintag, och vilka som bara är efterdyningar efter förkylningen.
Har jag så här ont i huvudet bara för att jag är bakis, eller är det lite förkylningsont också?

Jag var sidekick i går, grymt sidekick på det hela var det väl en ganska kul kväll men jag borde stannat hemma och varit tragisk i stället för att vara ute bland folk.

I dag glädjs jag åt att Carola och Andreas inte gick vidare direkt till globen i melodifestivalen, skadeglädje är mer än okej då det är Carola det handlar om, jag läste på text tv att hon hade en amerikansk stjärnfrisör på plats för att ordna hennes frisyr inför hennes uppträdande, det är pinsamt, mer pinsamt än att vara tredje hjulet.

Det ska bli "KUL" att gå upp och jobba i morgon, lite frestad är jag att stanna hemma och fortsätta vara förkyld, men nej har jag nu varit ute och härjat så har jag ju uppenbarligen bestämt mig för att vara frisk.

Jag är stel i vaden i något som skulle kunna liknas med träningsvärk, jag måste sluta dansa som jag gör så fort jag fått några öl i mig, varför ska jag alltid hålla på och dansa så nära golvet?

Som en liten kontring på alla mina bekanta som vill ut och långresa i världen så har idén hos mig att bege mig ut i världen på en volontärresa tagit sin form, jag har till och från tänkt på det och fått en skön tillfredställelse i sinnet av att jag tycker mig själv vara en så god människa.
Jag började för en stund sedan entusiastiskt googla om olika volontär arbeten och jag inser ganska snabbt att jag måste övervinna mina egna rädslor innan jag kan utsätta mig för nåt sånt samtidigt som jag måste lyckas övertyga en organisation att jag faktiskt skulle klara av att leva primitivt för att hjälpa andra. Fast samtidigt med handen på hjärtat är frågan om min övertygelse att jag vill hjälpa andra kan vinna över min rädsla för smuts och ett primitivt boende, den mest krävande episod av mitt liv jag utsatts för är vår överlevnadskurs i lumpen, som jag tycker var ohygglig medans jag sedan inser att den faktiskt var ganska så snäll jämtemot andra överlevnadskurser. Och tanken som tröstade mig var ju att det var under kontrollerade former, jag visste på vilken dag jag skulle få återvända till civilisationen igen.
Jag är nåt så grymt van vid vårt bekvämma leverne v i har här i Sverige fast okej det är ju mina kompisar också! Men jag verkar ändå ha den sämsta förmågan att anpassa mig efter nya levnadsförutsättningar, se bara på mig på festival även fast jag går in i ett festivalläge mår jag på ett plan hela tiden dåligt över hur vi och de andra deltagarna faktiskt lever.
En av de största argumenten jag försöker trösta mig själv med för att försvara mitt beslut att inte bege mig på nån längre resa inom en överskådlig framtid är att jag inte skulle trivas, att jag inte är "backpacking material", och så är det nog, det skulle vara en otrolig omställlning för mig. Och hur kan jag då rimiligt tro att jag skulle kunna åka till exempelivs afrika för att där ta hand om och försöka hjälpa och vårda svältande och lidande människor jag knappt kan kommunicera med? Det är en vacker tanke och jag gläds åt min egen vilja. Men skulle jag verkligen kunna förändras såpass att jag kommer våga göra nåt sånt om jag skulle få en chans? Och är jag så anpassningsbar att jag skulle må dålligt under omställningen men sen svälja min stolthet och leva mera primitivt.
Jag vet inte, och jag kommer kanske aldrig riktigt få reda på det heller.

Det skulle ju iallafall inte sitta fel med en sysselsättning då jag inte bara kan jobba medan allt fler vänner lämnar landet. Att jag kommer börja träna kan jag ju bara sluta drömma om, jag är en lat och dålig människa.

Det känns larvigt men samtidigt mysigt att jag trivs över att känna mig stereotypsikt manlig, min nya slagborr jag fick ut i dag kändes inte längre läskig utan bara häftig! Jag börjar väl bli lite mer van vid jobbbytet och känner att detta nog kan fungera bra framöver, jag har i allafall ingen lust att springa in i någon längre och det är ett friskhetstecken!

För att återkomma till slagborren, det känns nästan så där mysigt nytt att jag skulle vilja ta ett kort på den och lägga upp, men samtidigt så inser jag själv, att där går gränsen.....

Sjuk kväll, jag har under veckan byggt upp tanken att skriva ett småbittert inlägg om att Britneys nya låt "Piece of me" faktiskt är ganska bra, till och med texten stämmer ganska bra. Jag googlade låten för att kanske hitta texten jag hamnade på youtube och började kolla, då jag såg videon blev jag nästan äklad, men alltså texten stämmer rätt bra om hennes uppväxt, allt det där om att hon varit känd sen hon var 17. Men kunskapen om att hon själv inte skrivit texten gör den sämre, att hon sedan inte sjunger en ända fras som inte är omgjord i en dator för att låta modern gör det ännu sämre. Hur bra musiker är man egentligen då man inte har något med musiken eller texten att göra? Och då man förvränger rösten för att låta bra?
    Aja jag förstår att Britney behöver tjäna mera pengar, hon som betalar ett underhåll för sina barn till Kevin Federline på runt 200 000 kr i månaden, jag har inten riktig källa på det utan det har jag läst i en tidning som granskade hennes ekonomi. Jag tror hon la minst lika mycket pengar på shopping och festande varje månad. Skön tjej.
     Jag avrundar inlägget med att konstatera att jag också tycker att Kicki Danielssons "Bra vibrationer" faktiskt är en riktigt bra låt, jag får skylla på tillfällig sinnesförviring eller något.

Decavu på den sista raden, och på mycke annat i min vardag, jag har funnit mig själv i helt nya jobb situationer med nya människor och ändå är jag helt säker på att jag varit där förut och gjort och tänkt exakt likadant.