over and out
Kör mina känslor och tankar i en mixer, jämt.. blir ju alltid pannkaka. Men jag startar om IGEN.
Jag vet hur jag reagerar och folk i min närhet kan nog också läsa mig, jag är en enformig och lätt påverkad människa som alltid börjar på samma sida varje gång. Jag är kvar i mellanstadiet, släpp ut mig för jag är trött på att vara snäll.
Vi ses!
Tjej då.
Jag vet hur jag reagerar och folk i min närhet kan nog också läsa mig, jag är en enformig och lätt påverkad människa som alltid börjar på samma sida varje gång. Jag är kvar i mellanstadiet, släpp ut mig för jag är trött på att vara snäll.
Vi ses!
Tjej då.
Vi ses i Nangijala
Detta blir ett sentimentalt inlägg som egentligen bara är riktat till en person, som inte kommer läsa det.
Det var väldigt väntat, i flera år har jag gått och trott att det skulle bli dags, ändå är det såklart svårt att acceptera att dagen bara kom, en vanlig måndag. Att jag inte hann träffa dig på flera år känns skit kasst, att jag var för bakis då resten av familjen besökte dig senast skäms jag för, massor!
Men jag får möjligheten att minnas dig för den du var, den äldre, spänstiga, händiga indiana jones fiskargubbe du var under hela min uppväxt.
Vi såg framemot det varje år jag och mina bröder, den delen av sommarledigheten då vi var ute med båten hela familjen, och den veckan vi brukade tillbringa med dig ute i skärgården, då du visade hur man gjorde pilbågar, visselpipor, vattenpistoler, ja fan allting av naturen. Eller då du kom och hälsade på hos oss på vintern, du kom där i din lilla bil med godispåsar till oss, du stannade i flera dagar och jag fick dela rum med lillebror, men det var det lätt värt! Du var lika mycket en idol för oss då, som på sommaren.
Jag önskar jag hade haft någon bild på dig här hos mig, men jag vet att du inte gillade att vara med på foto så mina minnen får duga. Och jag vet att det finns bilder hos mamma och pappa, och en del film! Ska försöka förmå familjen att vi ska kolla på något av detta, efter att vi tagit farväl av dig, på riktigt.
Vi hade det bra vi, både min familj och du som vår gode vän!
Det var väldigt väntat, i flera år har jag gått och trott att det skulle bli dags, ändå är det såklart svårt att acceptera att dagen bara kom, en vanlig måndag. Att jag inte hann träffa dig på flera år känns skit kasst, att jag var för bakis då resten av familjen besökte dig senast skäms jag för, massor!
Men jag får möjligheten att minnas dig för den du var, den äldre, spänstiga, händiga indiana jones fiskargubbe du var under hela min uppväxt.
Vi såg framemot det varje år jag och mina bröder, den delen av sommarledigheten då vi var ute med båten hela familjen, och den veckan vi brukade tillbringa med dig ute i skärgården, då du visade hur man gjorde pilbågar, visselpipor, vattenpistoler, ja fan allting av naturen. Eller då du kom och hälsade på hos oss på vintern, du kom där i din lilla bil med godispåsar till oss, du stannade i flera dagar och jag fick dela rum med lillebror, men det var det lätt värt! Du var lika mycket en idol för oss då, som på sommaren.
Jag önskar jag hade haft någon bild på dig här hos mig, men jag vet att du inte gillade att vara med på foto så mina minnen får duga. Och jag vet att det finns bilder hos mamma och pappa, och en del film! Ska försöka förmå familjen att vi ska kolla på något av detta, efter att vi tagit farväl av dig, på riktigt.
Vi hade det bra vi, både min familj och du som vår gode vän!
Det var ju det där.....
.... med att man ska komma ihåg att blogga, men nu har jag egentligen ingenting att säga, förutom att jag ska all ina hela helgen! Tegel ikväll med Lalle som är hemma från Växjö. Sen bara upp och åka till Karlstad med 3 vänner för att hälsa på Lollo och där dricka oxå, så klart! Så det blir nog 8 timmars bakisbuss åkande för mig ihelgen, så nu ska jag fan se till att ha kul iaf!
Klippt mig oxå, jag har hög panna, och irriterad hårbotten, så att ni vet!
Klippt mig oxå, jag har hög panna, och irriterad hårbotten, så att ni vet!