Tvivel och tankar från min vardag

Det var länge sen jag kände mig så här vilsen min egen vardag. Egentligen har jag svårt att förstå att jag känner mig vilsen, livet är väl bra?
     Efter jumpan idag när det var avslappning så sa ledaren " tänk på en plats där ni gärna skulle vilja vara" Men jag kunde inte komma på en ända plats eller ett ända sällskap till denna plats.

Men imorn blir det helg igen och jag ska få träffa släkten på lördag då storebror ska firas och visa upp sin lägenhet, träffade ju släkten igår under sorliga omständigheter, men jag kände en större samhörighet med de än vad jag gjort på länge och jag ser framemot lördag då vi ses igen på en roligare tillställning, jag ska bjuda på kladdkaka, så det blir till att baka i morgon!

men nu ska jag sova och försöka komma på en plats eller en sak jag vill göra, för är det något jag behvöver i vardagen är det den motivation jag får av saker jag går och ser framemot!

Då är det tillslut dags, begravningen i morgon, jag undrar verkligen hur jag kommer att reagera jag har ju knappt reagerat hitills, inte förstått utan bara försökt respektera de andras sorg.
    Jag tror att jag reagerat på andra sätt, som min ångest och andra känslor som förstärskts utan att jag förstått ritkigt hur och varför.

Men i morgon vet jag hur det blev......

I mitt jobb så träffar jag en hel del människor jag kommer in i i deras hem tidigt på morgonen, ofta är de nyvakna och halvnakna, håret står på ända och de visar sig ofta från sin bästa sida, en del kunder gillar att prata, och självklart pratar jag också med de, så länge det inte går ut för mycket över mitt arbete, en del är det trevligare att prata med än andra. I dag var jag hos en söt ensamstående gubbe i 60-70års åldern, han var trevlig från första början och pratade gärna.
Han berättade lite om sitt liv, om sitt jobb som yrkesmusiker, jag berättade om hur jag själv nästan är tondöv. Jag berättade om att jag bor tillsammans med en kompis och hur jag började jobba på El tel, han konstaterade efter en stund att han tyckte det låter som om jag är nöjd med mitt liv. Och ja tack du kunden, nöjd är jag faktikst, sen att jag tyvärr mot min vilja har en hel del ångest svackor, men nöjd är jag. Sen ville han ville bjuda på kaffe och jag tackade som vanligt nej med motiveringen att jag inte blivit så vuxen, då frågade han om jag brukar dricka öl,  och DET brukar jag minsann göra sa jag då, han konstaterade snabbt att de var ju synd att jag körde bil till jobbet så han inte fick bjuda på en öl. När jag kom tillbaka från lunch så skulle han gå ut, vi tog i hand och han gav mig sitt visitkort "utifall att jag skulle vara i området och hade tid att bli bjuden på en öl då jag inte körde bil." Jag svarade något i stil med ja tack vad trevligt. Ja menar vad ska man säga? Först blev jag nästan lite förskräckt sen inser jag att det är en omogen reaktion, jag träffade en ensam person som uppskattade mitt sällskap, det sällskap jag kunde ge medans jag arbetade och stökade ner i hans lägenhet.
Det känns ändå fint, att få beröra en person, utan att ens tänka på det, att få vara ett trevligt sällskap utan att ens inse det förens efteråt, jag hoppade jag gjorde hans dag.

Jag och arbetskamraterna brukar alltid skämta om att man vill bli bjuden på fika av kunderna, men egentligen tycker jag bara det är jobbigt, jag vill helst tvätta händerna först innan jag äter något, men så står  de där med bullfatet och ser förväntansfulla ut, då är jag för artig för att tacka nej, så jag sväljer min bacillskräck och äter med smutsiga händer. Senast jag blev bjuden på bullar och saft så fick jag en illgrön god saft som jag aldrig smakat förut. Ser att brevid tillbringaren står det en ajax flaska fylld med en starkare grön av samma nyans, jag blev jätte nojjig och trodde tanten bjudit mig på rengörngsmedel, sen inser jag att det var god saft, men förvarade hon saften i en gammal ajax flaska eller var det bara en slump? Jag kände mig retad i halsen en stund och var allmänt hypokondrisk, sen tog jag en bulle och ett glas saft till, har man väl börjat så!
      Ganska nyligen fick jag 2 böcker av en gammal farbror som också var jätte trevlig, efter den första boken tyckte jag nästan det var jobbigt, men det är ju ohyffsat att inte tacka och ta emot. Väl hemma insåg jag att jag lånat en av böckerna på biblioteket innan och tyckt den var riktigt bra!

Hursomhelst, livet är intressant, jag väntar med spänning på framtiden men nu ska jag stänga av tvn och lägga mig och sova, får ta och tvinga billy att lägga sig i sängen i stället för soffan.

Tack för peppet Kina, jag blev sugen att skriva tillslut.

Jag saknar min familj, och min bil luktar surmjölk.

Godnatt