Tvivel och tankar från min vardag

Jag är uppväxt med att man ska bli döpt och att man ska gå i kyrkan varje julavslutning i skolan. Så kyrkan för mig har varit en självklarhet tills efter konfirmationen då jag verkligen började fundera. (För jag valde mig att bli konfirmerad.) Fast det gjorde jag inte alls av religiösa motiv utan för att jag ville åka på läger helt enkelt. Det jag i religös synpunkt fick ut av min tid som konfirmand var att jag fortfarande tyckte det är mysigt att gå i kyrkan på gudstjänst och liknande. Och att jag insåg att nattvardsvin är gott. Men kände jag mig verkligen kristen? Vad tyckte jag om texterna vi läste ur bibeln och diskuterade? Mycket chockade mig ganska mycket och jag tänkte att det här är inte något jag tror på.
     Min mammas tro har varit väldigt influerande på mig då vi är ganska lika till sättet. Mamma lärde mig att kristendomen är så snäll och förlåtande, att det är en sådan bra grundtanke. Men det jag sett ut av bibeln är inte alls så förlåtande. Man blir tvungen att underkasta sig gud, annars kommer man inte till himlen och då enligt den kristna tron förpassas man automatiskt till helvetet då det inte finns något mellanting.
     Jag anser mig inte troende då jag har svårt att se att vårat liv här på jorden skulle vara påverkat av något annat än evolutionen. Men ändå vågar jag inte säga att jag inte är kristen helt och hållet. Jag skulle nog inte våga gå ur svenska kyrkan, anledningen till att jag väljer ordet vågar i denna mening är helt enkelt att jag är rädd för att inte komma till himlen om den nu finns trotts allt? Vågar jag chansa och tro på det vetenskapliga och vara ateist? Min storebror anser sig vara ateist och gick ur svenska kyrkan då han blev myndig. Han tycker det är fel att döpa sina barn och då tvinga på de en religion vid så ung ålder. Han är själv både döpt och konfirmerad men har sedan dess verkligen tänkt om detta. Det blir lätt bråk här hemma då vi tar upp våra syner på tro då våra föräldrar är konservativare på så sätt och tror ändå på något sätt att Gud finns som en kraft eller något annat abstrakt. Men att man ska se det som en god vilja i oss människor. Då lägger min storebror fakta så som de otroliga mängder så kallade hedningar som de kristna människorna dödade och skändade under sina oändliga korståg på medeltiden. Hur kan tron som mamma förespråkar som så god tillåta detta i gudsnamn? Jag brukar kalla mammas kristna tro för en ”hippie” version av kristendomen.
     Världens mäktigaste man brukar han kallas, George W Bush och kristen är han i de få tal han haft till sin nation jag har tagit del av har han nämnt Guds namn upprepade gånger och förklarat att man går i strid i gudsnamn.
    Så om jag ska se mig som kristen och ändra kristendomen så som jag skulle vilja att den var då skulle vi skämmas över den tidigare kristna tolkningen som varit så brutal och enkelsidig. Då skulle kristendomen vara mera som min mammas och delvis min egen hippie version av den kristna tron. Man skulle fortfarande ha kvar den gyllene regeln ” Behandla din nästa så som du själv vill bli behandlad”. Organisationer så som röda korset och andra från grunden kristna religioner skulle utvidgas och man skulle hjälpa alla ifrån alla olika religioner och inte försöka pracka på den kristna tron i utbytelse mot den hjälpen man kan bistå med. Män som Bush skulle inte få kalla sig kristna. Det lättaste hade varit att helt skilja protestantismen från resten av den kristna tron, för den katolska och ortodoxa tron tycker jag är ute på villospår. Att man inom den katolska kyrkan har en enda man som högsta ledare och att han bara kan vara en man till och börja med och inte en kvinna är pinsamt gammalmodigt! Och att den katolska tron inte vill tillåta preventivmedel är otroligt föråldrat!
I frågan om aborter tycker jag de borde få tillåtas till en viss gräns. Aborter då fostret måste födas för att komma ut ur kroppen känns fel, där går gränsen för mig från att det är någon som dödas och inte.
     Jag vill förklara kristendomen och den kraft vi kallar gud för det goda inom människor som vi försökt förklara och sprida till andra. Många av Jesus yttranden och handlingar var väldigt annorlunda från det sättet man levde på innan han kom. Jag ser absolut inte Gud som den skäggiga gubben i skyn som mystiskt sätt liknar jultomten på många sätt och vis. Utan som en god kraft vi har inom oss själva, som uppkommit med våra egna sinnen via evolutionen. Historien om Eva och Adam och deras fortplanting via incest och andra hemskheter vill jag verkligen inte tro på.
     Jag har faktiskt försökt läsa bibeln från pärm till pärm. Jag kom en bit in i det gamla testamentet innan jag tröttnade. Det var så mycket roligare att läsa böcker om ungdomar som spelade hockey och hade kärleksproblem än denna krångliga berättelse. Men i bibeln hände det betydligt mer på sexuell nivå, om man hade orkat räkna alla beskrivna samlag i en bok tror jag den slår rekord! Det är inga ingående beskrivningar men en händelse jag minns är hur två döttrar super ner sin far och sedan idkar sexuellt umgänge med honom båda två för att bli befruktade. Min tanke med att läsa bibeln var att jag vill som medlem i svenska kyrkan säga att jag läst bibeln och vet vad som står i den och har en egen uppfattning av tanken med denna enligt oss heliga text. Jag har ännu inte lagt ner detta projekt helt, även fast det nog är över ett år sedan jag senast läste. Så nästa gång jag sätter mig ner och gör detta får jag nog börja från början igen. Men läsa den ska jag!
     De tio budorden tycker jag också är föråldrade vilket vi konstaterat under lektionstid men att grundtankarna i de ändå är rätt bra. Två budord som jag själv aldrig skulle vilja leva efter är att man blir straffad om man missbrukar Gudsnamn, självklart tycker jag man ska undvika detta för repsekt till de som har en djupare tro än mig själv, men det är väldigt lätt att ändå göra det. Och att man inte får åtrå en upptagen, åtrå är inget vi kan styra över även fast vi många gånger skulle vilja.
     Som jag nämnt tidigare garderar jag mig med att vi kanske hamnar i himmelen då vi dör. Det är inget jag tror på men det hade inte varit helt fel att få leva gott utan kropp och uppleva glädje och träffa ens far och mor föräldrar som gått bort. Och vår hund som dog i somras, det är honom jag saknar mest! Jag tror mest att det bara är ett tomrum att själen somnar in med kroppen då man dör och det låter också ganska behagligt. En fin sak med att vara djupt troende är att man då är övertygad över att himmelen finns och man har kanske inte samma tvivel och rädsla i dödsögonblicket som en icke troende kan ha.
     Jag tycker inte att vi människor som art på jorden är mer unik än någon annan art, det skulle väl i sådana fall vara den makten vi har över de andra arterna, vi kan ta hand om de och vi kan döda de. Det är kanske ingen positivt i det unika men unikt i sig är det.
     Jag tycker inte det borde vara någon skillnad på att födas som rik, fattig, svart eller vit. Vi borde alla ha samma möjligheter i livet. Fast detta kommer vi aldrig kunna uppnå det alltid kommer finnas personer och folkslag som roffar åt sig och lever i överflöd. Jag tycker att livet är en gåva på många sätt och vi bör handskas med denna gåva med respekt. Vi människor blir bara fler och fler och det i sintur ökar på miljöförstöringar och fattigdom. Men ändå är jag starkt i mot dödsstraff. Jag tycker inte att vi människor kan sätta sig över livets gåva och bestämma att vi kan beröva någon livet. Då gör vi samma handling som den åtalade, kanske med ett mera rättfärdigt motiv men det är ändå ett liv som släcks.
     Naturen har skapat män och kvinnor olika och tack naturen för det! Men dagens moderna samhälle borde inte gå i samma ton som den gjorde på forntiden då muskelstyrka och grymhet var några av de egenskaper som behövdes för att överleva. Samhället i dag är långtifrån jämställt, det har feminismen rätt i.
    Otrohet och lögn ansågs som synder i tidigare kristna samhällen men i dagens samhälle är otrohet och lögner en del av vardagen. Då menar jag inte att alla är otrogna, men det förekommer ofta inte minst på tv. Och ljuger gör vi allihopa för eller senare. Även fast det känns fel att ljuga händer det att jag gör det. Det rättfärdigar jag med att jag är bara en människa, och jag anser det vara vita lögner. Då jag kanske besparar mina föräldrar pinsamma händelser genom att berätta en ändrad version av händelser för att inte oroa de.
Jag kommer nog alltid anse mig vara lite kristen trotts min tvivel, för mig är det en självklarhet att begravas på en kyrkogård. Jag känner inte till något alternativ.
    Hurvida jag kommer gifta mig i kyrka och döpa mina barn återstår att se. Det beror nog mycket på en eventuell parters synes sätt. Men i detta moderna samhälle tycker jag att man gott och väl kan ha en namngivningsceremoni i stället för ett dop och att man när man blir äldre får bestämma vad man vill tro på. Jag skulle vilja ha en starkare tro än den jag har i dag och det är mycket möjligt att jag blir mera religös på äldre dar! Men just nu i denna unga ålder känns den smått kritiska inställningen till religion helt rätt.


Detta är en religions uppgift jag tyckte var så kul att skriva att jag ville ha med den här i ett inlägg! Denna uppgift är ett exempel på att skolan faktiskt kan vara rolig! Det är dock bara ett utkast och ska kortas ner lite innan inlämning. Men det är en kort version av de tankar jag har kring religion och religös tro.